söndag 30 november 2014

Kalas - Juhlapäivä

Igår firade vi husse som nyligen blev en halv sekel gammal. Kolla tårtan!

Eilen juhlimme hussea, joka hiljattain täytti puoli vuosisataa. Tsekatkaa kakku!






Så här blev det mot småtimmarna... Tähän päädyttiin pikkutunneilla...

måndag 24 november 2014

Tindra

"Alltså vilken matburk? Valpmat? På köksbänken? Tomt? Nej, jag har inte sett nått sånt... Vadå IGEN? Vilka tassmärken? På spisen? Inte mina! Nej nej! Hurså rund om magen? Spytt? Bajsat på mattan? JAG?! Nej, det var.. öh.. det var säkert Siiri! Eller Yali! Jag vet ingenting! Jag har bara sovit hela dagen! Jätte hungrig är jag också, riktigt sant! Jag har väl ALDRIG ätit nånting annat än min egen portion mat. Det vet du väl."




"Ai mikä ruokapurkki? Penturuokaa? Keittiön työtasolla? Tyhjä? Eei, en minä vaan ole nähnyt mitään purkkia... Miten niin TAAS? Ai mitkä tassunjäljet? Hellalla? Ei ole minun! Miten niin pyöreä vatsa? Oksentanut? Kakannut matolle? MINÄ?! Enkä! Se oli varmaan.. öh, se oli Siiri! Tai Yali! Minä mitään tiedä! Minä olen nukkunut ihan koko päivän! Hirveä nälkäkin on, ihan totta! Minä nyt ole IKINÄ syönyt mitään muuta kuin omat ruokani, kyllähän sinä sen tiedät."

söndag 23 november 2014

Sjukdom, jakt och sötnosar - Sairauksia, metsästystä ja söpöliinejä

De senaste veckorna har rusat iväg så att jag har inte ens hunnit uppdatera bloggen! Ett allvarligt sjukdomsfall inom familjen har satt livet i gungning, och så mycket annat har inte rymts i tankarna. Nu är läget stabilt, om än allvarligt, och vi kan inte annat än vänta. Livet är skört, så skört. Så har du någon du bryr dig om, men inte varit i kontakt på ett tag - gör det nu.

Ett allvarligt sjukdomsfall har vi haft även i hundfamiljen. Tant Elsa har som bekant inte varit sig själv under hela hösten. Hon har varit trött, inte jagat med den glöd hon brukar ha, och varit allmänt hängig. En hälsoundersökning gjordes tidigare på hösten, och då fick hon bland annat nya hjärtmediciner. Hon blev lite piggare, men ändå inte sig själv. För två veckor sedan blev hon hastigt sämre. Hon drack mycket, sov mycket, ville inte gå ut och hade helt klart ont. Hos veterinären konstaterades pyometra, livmodersinflammation, och Elsa opererades akut. Hon har varit rätt så skruttig, älskade tanten, men nu under ett par dagar har hon piggnat i. Såret har läkt fint och vi hoppas och tror att hon blir helt återställd.

Ansa-mamma däremot börjar bli sig själv igen efter valpkullen. Hon har fått komma ut till skogen ett par gånger, och har väl börjat säsongen lite lamt, även om ett par rådjur har fällts för henne. Men idag har hon jagat länge och väl, husse är nöjd! På Ansas päls syns det verkligen att hon har fött en stor kull, men efter att ha blivit plockad nästan naken, börjar man nu se att pälsen nog kommer tillbaka. Lite Skalle-Per är hon ännu.

Två små sötnosar till har lämnat boet - Pico har flyttat till sin familj H & J samt taxen Lily i Esbo, och Askja aka Okko har flyttat till S & P samt basset hounden Kamu till Nokia. Saknar de små liven, tur att det finns ännu ett par stycken här hemma. Till Yali söker jag fortsättningsvis en jaktintresserad familj. Han är mycket lovande hane, som har blivit kvar pga avbokning. Yali är glad, modig, busig, vänlig liten kille med otroligt bra päls och fint uttryck. En pärla helt enkelt! Varannan dag funderar jag på att behålla honom själv, men att ha två valpar samtidigt är nog inte så lysande idé. Här hemma har vi kvar även Krafla aka Herbert aka Hebbe, som också söker sitt hem. Han är lite försiktigare hane, lugn och sansad, en riktig älskling.



Viime viikot ovat suhahtaneet sellaisella vauhdilla, etten ole ehtinyt edes päivittämään blogia. Vakava sairauskohtaus perhepiirissä on pistänyt elämän uuteen järjestykseen, eikä ajatuksiin ole juuri muuta mahtunut. Tilanne on tällä hetkellä vakaa, joskin vakava, emmekä voi muuta kuin odottaa. Elämä on kovin hauras. Jos sinula on joku, josta välität, mutta johon et ole ollut yhteydessä vähään aikaan, tee se nyt.

Vakava sairaus on aiheuttanut hämminkiä myös koiraperheessämme. Elsa-tätimmehän ei ole ollut oma itsensä oikeastaan koko syksyn aikana. Se on ollut väsynyt, ei ole jaksanut metsästää aiemmalla innolla,  ollut yleisesti ottaen varsinainen riepu. Eläinlääkärin luona aiemmin syksyllä määrättiin uudet sydänlääkkeet, ja Elsa on niiden aloittamisen jälkeen piristynyt hiukan, mutta ei kuitenkaan ole ollut oma itsensä. Pari viikkoa sitten sen vointi heikkeni selvästi. Se joi paljon, nukkui paljon, ei halunnut ulos ja oli selvästi kivulias. Eläinlääkärissä Elsalla todettiin olevan märkäkohtu, ja se leikattiin välittömästi. Se on ollut aika huonossa kunnossa, täti-parka, mutta piristynyt huomattavasti parin viime päivän aikana. Leikkaushaava on parantunut hienosti, ja uskomme ja toivomme Elsan toipuvan vielä täysin.

Ansa-mamma puolestaan alkaa olla oma itsensä suuren pentueen hoivaamisen jäljiltä. Se on päässyt metsälle pari kertaa, ja kausi on sen osalta alkanut hiukan laimeasti, vaikka pari peuraa on sille kaadettukin. Tänään Ansa on kuitenkin ajanut pitkään ja hienosti, husse on tyytyväinen! Pentue on todellakin jättänyt jälkensä Ansan turkkiin, josta ei nyppimisen jälkeen ollut jäljellä oikeastaan mitään, mutta nyt pienen nakupelleilyn jälkeen alkaa uusi karvakin tulla esiin. Hiukan Kalju-Pietu se vielä on, mutta kyllä se siitä!

Kaksi pientä söpöliiniä on lähtenyt pesästä. Pico muutti Espooseen H:n ja J:n sekä mäyräkoira Lilyn luokse, ja Askja eli Okko P:n ja S:n sekä basset hound Kamun luokse Nokialle. Molempia on kovasti ikävä, onneksi täällä kotona on vielä pari pentua. Yalille etsin edelleen metsästyksestä tai jäljestyksestä kiinnostunutta perhettä. Se on erittäin lupaava uros, joka on vielä jäljellä peruutuksen vuoksi. Yali on iloinen, rohkea, leikkisä, ystävällinen uros, jolla on erittäin hyvä karva ja hieno olemus. Kertakaikkiaan helmi! Joka toinen päivä päätän pitää sen itse, mutta kahden pennun pitäminen samaan aikaan ei ole kovin loistava idea. Täällä kotona on jäljellä myös Krafla eli Herbert eli Hebbe, joka on varovaisempi ja rauhallisempi uros, varsinainen kultapossu, joka myös etsii omaa perhettään.

söndag 9 november 2014

Yali söker sin familj! - Yali etsii perhettään!

På grund av avbokning har vi ännu en liten kille kvar.
Yali är mycket social, framåt, modig, glad liten pojke, och jag önskar att han kommer till en familj där han får göra det fauvarna är avlade till - spåra och jaga.
Han är tio veckor gammal och färdig att flytta till sitt nya hem. 
Ta kontakt, ifall du blev intresserad! :)

Peruutuksen vuoksi löytyy vielä yksi poika, joka etsii omaa kotia.
Yali on hyvin sosiaalinen, reipas, rohkea ja iloinen pikkumies, ja toivonkin sen pääsevän kotiin, missä se saisi tehdä sitä työtä, mihin bretagnenbassetit on jalostettu - jäljestämään ja metsästämään.
Yali on kymmenviikkoinen ja valmis muuttamaan omaan kotiinsa.
Ota yhteyttä, jos kiinnostuit! :) 






Alla bilder / Kaikki kuvat Patricia H. Kiitos Tack!

Grattis på Farsdagen! - Onnittelut Isänpäivänä!

Idag skickar Ansa och valparna hjärtliga gratulationer till pappa Zidane! Han har ju varit lite av en frånvarande pappa, det är till och med lite osäkert om han vet, att han nyligen har blivit pappa till åtta små sötingar. Men vem vet, kanske han då och då tänker på de där varma dagarna i juli han och Ansa tillbringade tillsammans. :)
Grattis på Farsdagen, Zidane, vi önskar att du får tillbringa den i skogen med husse!



Tänään Ansa ja pennut lähettävät lämpimiä onnentoivotuksia pappa Zidanelle! Zidanehan on ollut jokseenkin poissaoleva isukki, ja on epävarmaa, josko se edes tietää tulleensa hiljattain kahdeksan pikku söpöläisen isäksi. Mutta kenpä tietää, ehkä se joskus muistelee lämmöllä niitä kesäisiä heinäkuun päiviä, jotka se vietti yhdessä Ansan kanssa. :)
Onnea Isänpäivänä, Zidane! Toivomme, että saat viettää sen metsässä hussen kanssa!

fredag 7 november 2014

Ett par bilder till er som funderar - Pari kuvaa vielä miettiville

Fatous Intensive Fauve Yali

Yali bakom i mitten, Askja till höger. / Yali takana keskellä, Askja oikealla.

Fatous Intensive Fauve Yali

Fatous Intensive Fauve Askja

Fatous Intensive Fauve Yali

Fatous Intensive Fauve Askja


Alla bilder / Kaikki kuvat Patricia H. Kiitos tack!

torsdag 6 november 2014

Snö! - Lunta!

Valparna har fått känna på snö för första gången idag. Intressant, men kallt, tyckte de. Och jag sitter här och funderar hur jag skulle kunna knåpa ihop en jacka eller ylletröja till alla fem, som ännu bor kvar hemma.

Fem, ja. Att skicka en valp iväg i åtta veckors åldern kan kännas lite tidigt. Men redan vid nio, och allra senast tio veckors åldern är det nog dags! Det börjar bli en utmaning att leva vanligt vardagsliv med dessa fem. De börjar visserligen förstå, att det är bäst att kissa och bajsa utomhus, men det är sällan alla fem behöver göra det samtidigt. Att försöka få ut alla fem i rätt tid är inte bara en utmaning, det är också heltidsjobb. Och när man jobbar en del av dagen och valparna är ensamma hemma och slipper inte ut, så ser det ut som.. ja, ni förstår. Nåh, detta är ju bara en kort period, snart är det bara en kvar. Då blir det minsann hårdträning på rumsrenhet och allt annat som hör ett litet hundliv till!
Tills dess tvättar vi golven tre gånger om dagen, och håller på att göra rekord i användning av tidningspapper och hushållspapper. Undrar om man kunde ha tatuerad "Sponsored by Serla" i valparnas öron..? ;-)

Valparnas personlighet börjar komma fram mera och mera, och det är nog inte bara en eller två av dom jag gärna skulle ha kvar. Så nöjd med denna kull, så fina små liv!

Opri och snön. - Opri ja lumi.



Pennut ovat tänään saaneet ensi kertaa tutustua lumeen. Kiinnostavaa, mutta kylmää! Istunkin nyt täällä ja mietin, miten saisin kyhättyä kokoon takin tai villapaidan kaikille viidelle vielä kotona olevalle.

Viidelle, niinpä. Pienen kahdeksanviikkoisen pennun maailmalle lähettäminen voi tuntua aikaiselta, mutta yhdeksän- ja viimeistään kymmenviikkoisen on jo aika muuttaa! Tavallisen arkielämän eläminen näiden viiden kanssa alkaa tuntua haastavalta. Pennut ovat tosin alkaneet ymmärtämään, että tarpeet on parasta tehdä pihamaalle, mutta että kaikkien viiden hätä sattuisi samaan aikaan, on harvinaista. Niiden ulkoilutus oikeaan aikaan ei ole pelkästään haaste, se on myös kokopäivätyö. Ja kun ansiotyö vie osan päivästä, jolloin pennut viettävät aikaa yksin omassa huoneessaan, näyttää se sen jälkeen... Ymmärrätte varmaan. Noh, tämä on vain lyhyt aika elämästä, pian pentuja on vain yksi jäljellä. Ja silloin alkavatkin kovat treenit sisäsiisteyden ja muiden pikkukoiran elämässä tärkeiden asioiden oppimiseksi!
Sitä odottaessa pesemme lattiat kolmesti päivässä, ja teemme ennätyksen sanomalehtipaperin ja talouspaperin käytössä. Olisikohan koirien korviin voinut tatuoida "Sponsored by Serla"..? ;-)

Pentujen persoonalliset piirteet alkavat tulla esiin enemmän ja enemmän. Olen niin tyytyväinen tähän pentueeseen! Niin hienoja pikkukoiria!



Opris photo/Oprin kuva Kirsi-Kaisa L. Kiitos tack!

lördag 1 november 2014

Viktigt meddelande - Tärkeä viesti

Det finns en alldeles särskild flicka, som jag har fått lära känna lite under det senaste året. Man skulle kunna skriva en hel bok om den här flickan, så fin och speciell är hon.
Hon tycker om rosa (tror jag), om flygplan, om att resa och om en alldeles särskild hund, som heter Peggy Sue, och som är också för mig mycket kär.

Ikväll fick jag en bild och ett meddelande, speciellt dikterad till mig.
Och det är just sådana meddelanden som är orsaken till det, att jag föder upp hundar.

Så här stod det i meddelandet:
"Peggy njuter att vara med Livia."

Jag vet det, Livia. Och jag är så glad, att det är just du, som har henne till sin kompis.




On eräs aivan erityinen tyttö, johon olen saanut tutustua hiukan viimeisen vuoden aikana. Hänestä voisi kirjoittaa vaikka kokonaisen kirjan, niin hieno ja erityinen tämä tyttö on.
Hän pitää vaaleanpunaisesta (luulisin), lentokoneista ja matkustamisesta, ja eräästä aivan erityisestä koirasta, jonka nimi on Peggy Sue, ja joka on minullekin kovin rakas. 

Sain tänä iltana kuvan ja erityisesti minulle sanellun viestin.
Juuri sellaisen viestin, joka on syynä siihen, että kasvatan koiria.

Viestissä luki:
"Peggy nauttii Livian kanssa."

Siitä olen ihan varma, Livia. Ja olen iloinen siitä, että juuri sinulla on Peggy Sue ystävänäsi.

Laki, Katla & Hekla

Tre av valparna har flyttat till sina nya familjer, och här hemma känns det tomt med "bara" fem valpar kvar. Tur att inte alla far på en gång, skulle nog tära för mycket på hjärtat.
Som tur är, håller dom kvarvarande oss i rörelse och ser till att livet inte blir för tråkigt. Jag som är van med parson-valpar tycker, att de är rätt så lugna, men visst kan de springa runt och riva i allt och busa allt de kan, i alla fall korta stunder. Och sötaste och underbaraste i världen är dom allihopa! Jag önskar jag kunde förmedla den där känslan av ihopkurade, sömnvarma valpar till er alla läsare här på bloggen!

Jag har fått bildhälsningar från Laki aka Lacky, Katla och Hekla aka Opri. Så här fint har de i sina nya hem:

"Lycka är en rävtass."
"Onni on ketuntassu."

Katla i hösten.
Katla syksyssä.

Opris nya säng.
Oprin oma peti.

Pennuista kolme on muuttanut omiin koteihinsa, ja täällä meillä tuntuu nyt varsin tyhjältä, kun jäljellä on "vain" viisi pentua. Onneksi kaikki eivät lähde samaan aikaan, kävisi varmasti liikaa sydämen päälle! Jäljellä olevat pennut onneksi tekevät kaikkensa, ettei elämä pääse tuntumaan liian tylsältä. Parsonin pentuihin tottuneena olen sitä mieltä, että tämä joukko on varsin rauhaisaa jengiä, mutta osaavat ne sentään juoksennella ympäriinsä, riehua ja repiä ainakin lyhyitä hetkiä kerrallaan. Ja maailman söpöimpiä ja ihanimpia ne ovat joka ikinen! Toivoisin voivani välittää tunteen unenlämpöisistä, kasaan nukahtaneista pennuista teille blogin lukijoille!

Ylläolevat kuvat olen saanut tervehdyksinä Lakin eli Lackyn, Katlan ja Heklan eli Oprin uusilta omistajilta. 



Valparnas photon/ pentujen kuvat Benny P., Linda J. och Kirsi L. Kiitos tack!




Vårens nyheter - Keväisiä uutisia

 Våren, fantastiska våren! Soliga dagar, blåsiga dagar, yvigt snöfall, blåsippor, myror och fjärilar. Tranorna och lärkorna kom för några ve...