onsdag 11 november 2015

Finsk Utställningschampion - Suomen Muotovalio

Maj-månaden började så sorgligt, och var verkligen en ledsen tid för mig som uppfödare.
Men i slutet av månaden ställde jag ut Peggy Sue i grupputställningen i Lemland, Åland, med hjälp av min väninna Eva, som genom åren har försökt utbilda mig i att ställa ut hundar - med varierande framgång. Men den här dagen var Peggys, med resultat EXC, CK, CERT och BIR blev hon Finsk Utställningschampion, den första i kenneln.
Jag är så stolt över min guldklimp, som på så många sätt är den viktigaste hunden i mitt liv. Hon här lärt mig oerhört mycket! Efter att ha lämnat min familj för tre år sedan, har hon gjort ett ovärderligt jobb i sin nya familj. Ett jobb, som jag har skrivit mera om här. Vad mera kan man önska sig som uppfödare? Inte mycket!



Toukokuu alkoi surullisesti, ja oli minulle kasvattajana varsin raskasta aikaa. 
Mutta kuukauden lopussa Peggy Sue osallistui Lemlandin ryhmänäyttelyyn Ahvenanmaalla ystäväni Evan esittämänä - Evan, joka on jo vuosia yrittänyt perehdyttää minua koiranäyttelyiden saloihin vaihtelevalla menestyksellä. :) Mutta tämä toukokuinen päivä oli Peggyn: tuloksella ERI, SA, SERT ja ROP Peggystä tuli kennelini ensimmäinen Suomen Muotovalio.
Olen ihan pakahduksiin asti ylpeä tästä kultakimpaleesta, joka niin monella tavalla on elämäni tärkein koira. Se on opettanut minulle tavattomasti asioita! Muutettuaan uuteen perheeseensä kolme vuotta sitten, Peggy on tehnyt korvaamatonta työtä uudessa perheessään. Työtä, josta olen kirjoittanut enemmän täällä. Mitä muuta voi kasvattaja toivoa? Ei paljoakaan! 


Peggy Sue

Maj-månad hade med sig flera tråkiga nyheter.

Peggy Sue, som snart fyller 7 år, har under det senaste året fått några anfall, under vilka hon verkar i det närmaste berusad, lyfter sina tassar, böjer sin rygg och har svårt att hålla balansen. Det första anfallet kom redan för två år sedan, men det tog över ett år tills nästa anfallet kom. Sakta mak har anfallen kommit oftare, och före maj-månad det här året hade hon redan haft fem anfall. Dock är Peggy för det mesta ensam under dagarna när hennes familj arbetar, så det är möjligt att hon har fått anfall som ingen har sett, medan hon har varit ensam.
Under anfallen är Peggy helt "närvarande", hon kommer om man kallar henne osv., men balansstörningar gör att hon har svårt att gå. Före och efter anfallen, som varar ca 2-3 minuter per gång, är Peggy alldeles normal. Också mellan anfallen lever hon helt normalt liv.

I maj undersöktes Peggy Sue av en veterinär, en specialist inom neurologi på veterinärstationen Aisti i Vanda, och diagnosen lyder "misstänkt lokal epileptisk anfall / paroksysmalisk motorisk störning".
Som vård rekommenderade veterinären att vi följer situationen, och om Peggy får anfall oftare än var 6. vecka, ska vi börja epilepsimedicinering. Om det fungerar, fint, om inte, kan vi fundera vidare vad det kan handla om. I så fall kan det vara mycket svårt att ställa den slutliga diagnosen.
Det handlar alltså om misstänkt epilepsi, en slutlig diagnos låter sig inte göras annars än med uteslutningsmetoden.
Enligt veterinären är anfallen väldigt milda, och på det sättet finns det ingen större orsak till oro. Peggy Sue används naturligtvis inte mera till avel, hon är även steriliserad, men enligt veterinären finns det ingen orsak att stämpla hennes syskon eller avkommor sjuka så länge de är friska. Enligt honom finns det inga hinder till att använda dom till avel, men personligen skulle jag inte rekommendera det. 
Huruvida epilepsi och andra under samma benämning placerade neurologiska sjukdomar är ärftliga eller inte, och hur de får sin början, är tills vidare oklart. Därmed är det inte heller säkert, att Peggys sjukdom härstammar från ett genetiskt, ärftligt fel. Min önskan är naturligtvis, att alla syskonen och Peggys avkommor får leva friska utan några som helst symptom, som de hittills har fått. 

Under sommaren och hösten har Peggy fått några anfall, men så få, att vi tillsammans med hennes ägare har bestämt att avvakta med epilepsimedicinen. Vi tycker inte heller, att anfallen är riktigt epilepsiaktiga, eftersom Peggy är helt medveten under dom. Svårt att säga. Tills vidare avvaktar vi.

Toukokuu toi mukanaan myös muita ikäviä uutisia.
Pian 7-vuotias Peggy Sue on viimeisen vuoden aikana saanut muutamia kouristuskohtauksia, joiden aikana se on köyristänyt selkäänsä, nostellut tassujaan, huojunut ja menettänyt tasapainonsa. Ensimmäinen kohtaus tuli jo kaksi vuotta sitten, mutta siitä seuraava kohtaus antoi odottaa itseään yli vuoden. Pikku hiljaa kohtaukset ovat tulleet tiheämmin, ja tämän vuoden puolella toukokuuhun mennessä niitä oli ollut viisi, joista kolme viimeistä kuukauden sisällä. Peggy on tosin päivät pääosin yksin kotona, joten kohtauksia on tietysti voinut tulla aiemminkin, ilman että niitä on kukaan ollut näkemässä. Peggy on kohtausten aikana täysin tajuissaan, tulee luokse kutsusta jne. Se vaikuttaa lähinnä humaltuneelta tasapainohäiriöiden vuoksi. Ennen kohtauksia ja niiden jälkeen Peggy Sue on täysin normaali oma itsensä. Kohtaukset ovat kestäneet noin 2-3 minuuttia, ja niiden välissä Peggy on elänyt normaalia terveen koiran elämää.

Toukokuussa Peggy Sue tutkittiin neurologiaan erikoistuneen eläinlääkärin toimesta eläinlääkäriasema Aistissa Vantaalla, ja diagnoosina on "epäilty paikallinen epileptinen kohtaus/ paroksysmaalinen motorinen häiriö". 
Hoidoksi määrättiin tilanteen seuraamista, ja jos kohtauksia tulee useammin kuin kerran kuudessa viikossa, aloitetaan epilepsialääkitys. Jos lääkitys auttaa, niin hyvä, jos ei auta niin voidaan miettiä mistä muusta voisi olla kyse, mutta lopullisen diagnoosin tekeminen voi olla hyvinkin hankalaa. Kyseessä on siis epilepsiaepäily.
Eläinlääkärin mielestä kohtaukset ovat varsin lieviä, eikä sen puolesta ole syytä huoleen. Peggyähän ei enää tietysti käytetä jalostukseen, se on leikattukin, mutta eläinlääkäri oli sitä mieltä ettei sen jälkeläisiä eikä sisaruksia ole syytä leimata sairaiksi niin kauan kuin ne ovat terveitä, eli ei estettä jalostukseen käyttämiselle. Itse en sitä kuitenkaan suosittelisi, eikä sen suuntaisia suunnitelmiakaan ole. Epilepsian ja epilepsia-nimikkeen alle mahtuvien neurologisten sairauksien periytyminen ja syntyminen on vielä epäselvää, joten ei ole varmaa, että Peggy Suen sairaus johtuu geneettisestä, periytyvästä häiriöstä. Toivonkin, että sekä sisarukset, että Peggyn pennut saavat elää terveinä ilman neurologisia ongelmia, kuten tähänkin mennessä. 

Kesän ja syksyn aikana Peggy on saanut muutaman kohtauksen, mutta sen verran harvakseen, että olemme yhdessä sen omistajan kanssa päättäneet odottaa epilepsialääkityksen aloittamisen kanssa. Mielestämme kohtaukset ovat vielä lieviä ja hallittavissa, eivätkä myöskään vastaa muiden epilepsiaa sairastavien koirien huomattavasti rajumpia kohtauksia, joita meille on kuvailtu. Vaikea sanoa, mutta toistaiseksi odotamme.

Yakki

I våras märkte en av Ansas och Zidanes valpars (Fatous Intensive Fauve Yali aka Yakki) ägare, att någonting är på tok med hans ena öga. Pupillen verkade inte kunna stänga sig. Efter veterinärbesök fick han remiss till Åbo, till en veterinär specialiserat i ögonsjukdomar. Han undersöktes i början av maj, och veterinären konstaterade PPM (Persistent Pupillary Membrane), en medfödd ögonsjukdom som orsakas redan i tidig fosterstadium.

Sjukdomen påverkar inte synen, däremot kan starkt solljus vara bländande och orsaka obehag för hunden, eftersom pupillen inte kan stänga sig. I vissa fall kan symptomen försvinna före 1-års åldern, men så har det inte blivit med Yakki, som idag är 14 månader gammal. PPM är inte ärftligt, även om det finns några studier som föreslår att anlaget till PPM kan möjligen vara det.
Hur som helst, kallade veterinären det hela för "otur", och jag hoppas att detta otur begränsar sig till bara en av valparna. Hittills är alla andra friska. Som tur har Yakki inte ont, och kan leva normalt hundliv med sin familj! Dock har han fått lära sig att använda solglasögon, men det är väl ingen konst för en fauve!

Jag har varit i kontakt med Finska Bassetklubbens avelssektion, och enligt dem finns det inget hinder till att använda föräldrar eller kullsyskon till insjuknad hund i avel - även hundar med PPM-diagnos går att använda, men man rekommenderar inte parning mellan två hundar med samma diagnos. Enligt avelssektionen finns det tre Basset Fauve de Bretagne i Finland som har fått samma diagnos före Yakki, så väldigt utbrett problem är det inte. 

Ni kan läsa mera om PPM här: 
och genom att googla hittar man flera sidor med information.


Alkukeväästä yhden pennun, Fatous Intensive Fauve Yalin eli Yakkin omistajat huomasivat Yakkin toisen silmän olevan jotenkin erilainen. Pupilli ei näyttänyt toimivan, kuten kuuluisi. Eläinlääkärillä käynnin jälkeen Yakki sai lähetteen silmäsairauksiin erikoistuneelle eläinlääkärille Turkuun. Yakki tutkittiin viime viikolla, ja eläinlääkäri diagnostisoi sairauden PPM:ksi (Persistent Pupillary Membrane). PPM on synnynnäinen silmäsairaus, joka aiheutuu jo aikaisessa sikiövaiheessa. 
Sairaus ei vaikuta näköön, mutta esim kirkas auringon valo saattaa olla koiralle epämiellyttävää, koska pupilli ei sulkeudu. On tapauksia, joissa oireet (irikseen jääneet säikeet) häviävät ennen kuin koira on ehtinyt yhden vuoden ikään, mutta Yakkin kohdalla näin ei käynyt. Se on nyt 14 kuukauden ikäinen. PPM ei ole periytyvä sairaus, mutta on olemassa tutkimuksia, jotka viittaavat taipumuksen siihen olevan periytyvä. Joka tapauksessa Yakkin tutkinut eläinlääkäri kutsui tapausta "huonoksi tuuriksi", ja toivon tämän huonon tuurin rajoittuvan vain yhteen pentuun. Toistaiseksi muut pennut ovat terveitä. Sairaus ei onneksi aiheuta kipua, ja Yakki voi elää normaalia koiranelämää perheensä kanssa. Tosin se on saanut opetella käyttämään aurinkolaseja, mutta sehän ei ole sen kummempi juttu fauvelle!

Olen ollut yhteydessä Suomen Bassetkerhon jalostustoimikuntaan, ja heidän mielestään vanhempien tai pentuesisarusten käyttämiselle jalostuksessa ei ole estettä. Myös diagnoosin saaneita koiria voi käyttää jalostukseen, joskaan kahden PPM-diagnoosin saaneen koiran parittamista keskenään ei suositella. Jalostustoimikunnan mukaan Suomessa saman diagnoosin saaneita Bretagnenbassetteja on kolme kappaletta, Yakki on neljäs, joten kovin laajalti levinneestä ongemasta ei voida puhua. 

Voitte lukea lisää PPM:stä täältä: 
ja googlaamalla löytyy lisätietoa myös suomeksi.

torsdag 8 oktober 2015

Time flies when you´re having fun

Att tiden kan gå så fort! Jag undrar - är det det, att jag blir äldre och behöver mera tid för att hänga med, eller vad är det? Ett halvår sådär bara, puff!
Mycket har hänt i mitt hundliv, även om det har varit tyst i bloggen. Det har hänt roliga saker, och det har hänt sorgliga saker. Som det ska, i livet. Jag kommer att skriva om allt inom de närmaste dagarna, håll ut!

Että aika voikin mennä nopeasti! Mahtaako johtua siitä, että itse vanhenen ja tarvitsen enemmän aikaa ehtiäkseni mukaan kaikkiin käännöksiin, vai mikä on? Puoli vuotta noin vain, puff!
Paljon on tapahtunut "koiranelämässäni", vaikka blogissa onkin ollut hiljaista. On tapahtunut hauskoja asioita, on tapahtunut surullisia asioita. Niinkuin pitääkin, elämässä. Kirjoitan kaikesta lähipäivinä, tervetuloa kurkistamaan uudestaan!


söndag 29 mars 2015

Hälsoundersökning - Terveyskysely

Finska Bassetklubben håller på som bäst att samla in hälsouppgifter om olika basset-raser, inklusive Basset Fauve de Bretagne. Inte minst för oss uppfödare är det viktigt att få in information om rasen, så väl om friska som sjuka hundar. Uppmanar därför alla mina valpköpare att delta i undersökningen och fylla i formulären, som ni hittar här. Formulären finns dessvärre bara på finska, men kontakta mig om ni behöver hjälp med att fylla i den. Hoppas på 100% deltagande från Fatous Fauvar! :-)

Suomen Bassetkerho kerää parhaillaan terveystietoja eri basset-roduista, Bretagnenbassetit mukaanlukien. On tärkeätä saada tietoa rodun terveystilasta, varsinkin meille kasvattajille. Niin terveiden, kuin sairaidenkin koirien tietoja kaivataan. Kehoitankin kaikkia kasvattieni omistajia osallistumaan kyselyyn, jonka löydätte täältä. Toivon 100% osallistumista Fatoulaisilta Fauveilta! :-)

Vår - Kevät

Det regnar. Och blåser. Våren kommer, känns det som.

Siiri, Ansa och jag har haft våra första spårträningar för i år. Siiri gick sitt första, korta spår med nosen i marken precis som hon skulle. Så, därifrån vidare!
Annars börjar fröken visa sina första tonårsfasoner. Det är lite si och så med inkallning just nu, och mängden bus hon hittar på hemma... Huh säger jag bara!

Ett par dagar sedan fick vi en vårhälsning från finaste lilla Opri:


En sån sötnos, eller hur?


Sataa. Ja tuulee. Taitaa kevät tehdä tuloaan.

Meillä on Siirin ja Ansan kanssa vuoden ensimäiset MeJä-treenit takana. Siiri nuuhki ensimmäisen, lyhyen jälkensä kuono maassa aivan kuten pitikin. Tästä on hyvä jatkaa!
Muuten neiti alkaa näyttää ensimmäisiä murkkumerkkejä. Luoksetulon kanssa on juuri nyt hiukan niin ja näin, ja se määrä kepposia, mitä neiti keksii kotona... Huh, sanonpahan vaan!

Ylläolevan kuvan sain pari päivää sitten kevätterveisenä Oprilta.
Varsinainen söpöliini!


Kuva/foto Kirsi-Kaisa L., kiitos tack!

söndag 1 mars 2015

Hip Hurra på halvårsdagen! - Onnea puolivuotiaille!

Idag fyller min första BFdB-kull, dvs Herbert, Katla, Lacky, Okko, Opri, Pico, Siiri och Yakki hela 6 månader. Stort grattis till alla fina! För en vecka sedan hade jag glädjen att träffa inte bara Katla (som jag och Siiri får leka med ganska ofta), utan även Herbert, och några dagar före Yakki. Så glad för att få se dessa guldklimpar, och få veta hur deras ägare har det med sina vovvar.

Vintern kom aldrig i år. Vi hade bara några dagar med minusgrader och snö, och jag hör till dom som verkligen saknar vintern. Mörkret, blåsten och regnet gör mig bara deprimerad. Som tur, hann vi åka långfärdsskridskor  så länge det ännu fanns isar, nu är de för mjuka. Men nu får jag väl ge upp hoppet och börja vänta på våren (då kommer det säkert snö!), och börja så småningom fundera på vår trädgård (som också gör mig deprimerad) och vårens projekt. Snödropparna blommar för fullt, så även Hasseln. Det är också dags att ta itu med viltspår igen, bara Ansa-mamma har löpt färdigt är det dags! Meningen är att hon ska få starta på ett par prov senare i vår, så det ska övas. Också Siiri får börja sin bana, det ska bli roligt!



Ensimmäinen Bretagnenbassettipentueeni eli Herbert, Katla, Lacky, Okko, Opri, Pico, Siiri ja Yakki täyttää tänään 6 kuukautta! Paljon onnea kaikille hienoille! Viikko sitten minulla oli ilo tavata paitsi Katla, jonka kanssa Siiri ja minä saamme leikkiä aika usein, myös Herbert ja Yakki. Mahtavaa nähdä näitä kultakimpaleita, ja kuulla miten omistajilla menee koiriensa kanssa.

Talvi ei tänä vuonna tullut ollenkaan. Saimme nauttia vain muutamasta lumisesta pakkaspäivästä, ja kuulun niihin, jotka todella kaipaavat talvea. Pimeys, tuuli ja sade saavat mielen apeaksi. Onneksi ehdimme käydä retkiluistelemassa ennenkuin jäät pehmenivät liikaa. Mutta nyt saan varmaankin luopua toivosta ja alkaa odottamaan kevättä (silloin saamme varmasti lunta!) ja miettimään puutarhaamme (joka myös saa mieleni apeaksi) ja kevään projekteja. Lumikellot ja Hassel kukkivat jo kolmatta viikkoa.
On myös taas aika tarttua MeJä-harrastukseen. Kunhan Ansa-mamma on saanut juoksuaikansa päätökseen, kaivamme valjaat varastosta ja alamme harjoittelun. Ansan on tarkoitus startata muutamassa kokeessa keväämmällä, ja myös Siirin on aika aloittaa harjoituksensa. Siitä tuleekin hauskaa!

lördag 14 februari 2015

Glad Alla Hjärtans Dag! - Hyvää Ystävänpäivää!




                                           Glad Alla Hjärtans Dag till alla (hund)vänner!

                                           Hyvää Ystävänpäivää kaikille (koira)ystäville!




(I bilden/ Kuvassa: Fatous Intensive Porthos aka Åke, Fatous Intensive Aramis aka Asterix & 
Fatous Intensive Athos aka Vinski)

torsdag 5 februari 2015

Hundliv i skärgården - Koiranelämää saaristossa



Inte så tokigt, eller hur? ;-)

Ei hullumpaa, vai mitä? ;-)




Lackys bild/ Lackyn kuva Benny P. Tack Kiitos!

lördag 31 januari 2015

Turku Top Dog Show 2015

Förra veckoslutet ordnades Turku Top Dog Show 2015 i Åbo. Ansa och Peggy Sue var anmälda, och vi åkte iväg med nattfärjan för att anlända till Åbo tidigt på lördagen.
I fauve-ringen mättes alla anmälda, vilket jag understöder varmt. Storleken och även utseendet varierar fortsättningsvis mycket inom rasen, och om någonstans, så är det i utställningsringen detta ska tas i beaktandet. Ansa, som tidigare verkligen inte ha tyckt om utställningar, klarade ringen galant den här gången. Hon fick delvis fin kritik av den svenska domaren: "Trevlig helhet. Goda proportioner. Feminin huvud med fint utryck. Väl ansatta öron. Bra hals. Skjuter upp ländpartiet. Rör sig och står överbyggt. Bra bröstkorg. Rör sig med kort steg i sidan. Utmärkt pälskvalitet." Domaren tyckte om hennes utseende, men inte sättet hon rörde sig på. Detta räckte till VG och ÖKL2.

På söndagen var det Peggy Sues tur. 35 parsons var anmälda, så jag hade inte så stora förväntningar. I öppen klass var det åtta tikar, och Peggy Sue slutade som EXC, SA och ÖKL1. I tävlingsklassen slutade hon som BT4. Mycket glad över detta, även om det inte räckte till med en SERT till henne den här gången. Att visa henne har blivit ett rent nöje, även om det här med utställningar inte är mitt käraste hobby. Vi har roligt tillsammans, det är huvudsaken! Så här lyder Peggy Sues bedömning:
"Lovely type. Beautifull female. Built in harmony. Very typic. Exellent attitude. Nice movement.
Well coordinated." Fina Pegsy!

Vistelsen i Åbo erbjöd även andra roligheter. Vi fick bo hos Siiris syster Opri (Fatous Intensive Fauve Hekla), och att träffa henne igen var alldeles underbart! Vilken fin liten fauve hon kommer att bli! Väldigt lik sin mamma, samma päls och utryck. :-)

Vi har fått glada nyheter även från Lacky och Yakki, två av hanarna i Ansas och Zidanes kull. Båda unga herrarna har drivit sin första hare, i fyra månaders åldern! Jag tror att båda hussarna var lika glada över detta. :-)




Viime viikonloppuna järjestettiin Turku Top Dog Show 2015. Olin ilmoittanut Peggy Suen ja Ansan näyttelyyn, ja lähdimme matkaamaan kohti Turkua yölaivalla, rantautuaksemme Turkuun lauantaiaamuna.
Bretagnenbassettien kehässä mitattiin kaikki koirat - tätä kannatan lämpimästi! Yksilöiden koko ja ulkonäkö vaihtelevat edelleen varsin runsaasti rodun sisällä, ja mielestäni se on hyvä ottaa huomioon näyttelykehässä, jos jossain. Ansa, joka ei aiemmin todellakaan ole nauttinut näyttelyistä, esiintyi kehässä tällä kertaa oikein hienosti, ja sai ruotsalaiselta tuomarilta oikein hienon kritiikin, joka toi EH:n ja AVO2.

Sunnuntaina oli Peggy Suen vuoro astua kehään. Näyttelyyn oli ilmoitettu 35 parsonia, joten kovin suuria odotuksia meillä ei ollut. Avoimessa luokassa oli mukana kahdeksan narttua, ja Peggy sijoittui luokan ensimmäiseksi arvosteluin ERI ja SA. Kilpailuluokassa Peggyn sijoitus oli lopulta PN4. Tästä olen kovin iloinen, vaikkei sitä viimeistä tarvittavaa sertiä tällä kertaa meille riittänytkään. Peggyn esittäminen on nykyään oikein mukavaa, vaikkei näyttelyissä käyminen minunkaan rakkain harrastus ole. Meillä on hauskaa yhdessä, se on pääasia! Belgialaistuomarin kritiikki Peggystä oli seuraavanlainen: "Lovely type. Beautifull female. Built in harmony. Very typic. Exellent attitude. 
Nice movement. Well coordinated." Hieno Pegsy!

Vierailumme Turussa sisälsi myös muita hauskuuksia. Saimme asua Siirin siskon Oprin luona, ja sen tapaaminen jälleen oli aivan ihanaa! Miten kaunis pikkuneiti siitä onkaan kehkeytynyt! Kovasti äitinsä näköinen, sama turkki ja ilme! :-)

Olen myös saanut iloisia uutisia Lackylta ja Yakkilta, Ansan ja Zidanen pentueen kahdelta urokselta. Molemmat nuoret herrat ovat ajaneet ensimmäistä jänistään, neljän kuukauden iässä! Luulenpa, että molemmat husset olivat yhtä ylpeitä! ;-)

lördag 10 januari 2015

Jive, Pogo, Polka, Tango & Twist

Grattis på födelsedagen, Ante, Knyttet, Pogo, Pinja och Peggy Sue!



Jag kan knappt tro, att det redan har gått sex år sedan ni föddes! Alla fem har fortsättningsvis en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Fatous Intensive Jive aka Ante

Pogo & Peggy Sue

Fatous Intensive Pogo



För ett par dagar sedan snubblade jag över två gamla blogg, som den här kullens föräldrar Fatou och Brando gav sina röster till. Jag trodde att bloggarna var länge sedan raderade, men nej! Sparar dom en liten stund till, så ni kan ta en titt, om ni vill.


Paljon onnea syntymäpäivänä, Ante, Knyttet, Peggy Sue, Pinja ja Pogo!
Uskomatonta, että tämän pentueen syntymästä on kulunut jo kuusi vuotta!
Kaikilla viidellä pennulla on edelleen aivan erityinen paikka sydämessäni.

Fatous Intensive Tango aka Pinja

Fatous Intensive Polka aka Peggy Sue

Fatous Intensive Twist aka Knyttet

Pari päivää sitten satuin löytämään kaksi vanhaa blogia, joille pentueen vanhemmat Fatou ja Brando antoivat äänensä. Luulin blogeja jo kauan sitten poistetuiksi, mutta ei! Säästän ne vielä hetken aikaa, niin voitte käydä katsomassa, jos niin haluatte. 

tisdag 6 januari 2015

Turakainen, Ikonen & Angerkoski

(Jag ber om ursäkt, om rubriken inte öppnar sig till andra än finländska läsare.)







(Förlåt Elsa, Ansa och Siiri! Ni kanske inte ville ge era namn åt några hundar? Jag försäkrar, det är med all respekt!)

(Anteeksi, Elsa, Ansa ja Siiri! Ette ehkä halunneet antaa nimiänne koirille? Vakuutan, se on kaikella kunnioituksella!)

Vårens nyheter - Keväisiä uutisia

 Våren, fantastiska våren! Soliga dagar, blåsiga dagar, yvigt snöfall, blåsippor, myror och fjärilar. Tranorna och lärkorna kom för några ve...