onsdag 11 november 2015

Finsk Utställningschampion - Suomen Muotovalio

Maj-månaden började så sorgligt, och var verkligen en ledsen tid för mig som uppfödare.
Men i slutet av månaden ställde jag ut Peggy Sue i grupputställningen i Lemland, Åland, med hjälp av min väninna Eva, som genom åren har försökt utbilda mig i att ställa ut hundar - med varierande framgång. Men den här dagen var Peggys, med resultat EXC, CK, CERT och BIR blev hon Finsk Utställningschampion, den första i kenneln.
Jag är så stolt över min guldklimp, som på så många sätt är den viktigaste hunden i mitt liv. Hon här lärt mig oerhört mycket! Efter att ha lämnat min familj för tre år sedan, har hon gjort ett ovärderligt jobb i sin nya familj. Ett jobb, som jag har skrivit mera om här. Vad mera kan man önska sig som uppfödare? Inte mycket!



Toukokuu alkoi surullisesti, ja oli minulle kasvattajana varsin raskasta aikaa. 
Mutta kuukauden lopussa Peggy Sue osallistui Lemlandin ryhmänäyttelyyn Ahvenanmaalla ystäväni Evan esittämänä - Evan, joka on jo vuosia yrittänyt perehdyttää minua koiranäyttelyiden saloihin vaihtelevalla menestyksellä. :) Mutta tämä toukokuinen päivä oli Peggyn: tuloksella ERI, SA, SERT ja ROP Peggystä tuli kennelini ensimmäinen Suomen Muotovalio.
Olen ihan pakahduksiin asti ylpeä tästä kultakimpaleesta, joka niin monella tavalla on elämäni tärkein koira. Se on opettanut minulle tavattomasti asioita! Muutettuaan uuteen perheeseensä kolme vuotta sitten, Peggy on tehnyt korvaamatonta työtä uudessa perheessään. Työtä, josta olen kirjoittanut enemmän täällä. Mitä muuta voi kasvattaja toivoa? Ei paljoakaan! 


Peggy Sue

Maj-månad hade med sig flera tråkiga nyheter.

Peggy Sue, som snart fyller 7 år, har under det senaste året fått några anfall, under vilka hon verkar i det närmaste berusad, lyfter sina tassar, böjer sin rygg och har svårt att hålla balansen. Det första anfallet kom redan för två år sedan, men det tog över ett år tills nästa anfallet kom. Sakta mak har anfallen kommit oftare, och före maj-månad det här året hade hon redan haft fem anfall. Dock är Peggy för det mesta ensam under dagarna när hennes familj arbetar, så det är möjligt att hon har fått anfall som ingen har sett, medan hon har varit ensam.
Under anfallen är Peggy helt "närvarande", hon kommer om man kallar henne osv., men balansstörningar gör att hon har svårt att gå. Före och efter anfallen, som varar ca 2-3 minuter per gång, är Peggy alldeles normal. Också mellan anfallen lever hon helt normalt liv.

I maj undersöktes Peggy Sue av en veterinär, en specialist inom neurologi på veterinärstationen Aisti i Vanda, och diagnosen lyder "misstänkt lokal epileptisk anfall / paroksysmalisk motorisk störning".
Som vård rekommenderade veterinären att vi följer situationen, och om Peggy får anfall oftare än var 6. vecka, ska vi börja epilepsimedicinering. Om det fungerar, fint, om inte, kan vi fundera vidare vad det kan handla om. I så fall kan det vara mycket svårt att ställa den slutliga diagnosen.
Det handlar alltså om misstänkt epilepsi, en slutlig diagnos låter sig inte göras annars än med uteslutningsmetoden.
Enligt veterinären är anfallen väldigt milda, och på det sättet finns det ingen större orsak till oro. Peggy Sue används naturligtvis inte mera till avel, hon är även steriliserad, men enligt veterinären finns det ingen orsak att stämpla hennes syskon eller avkommor sjuka så länge de är friska. Enligt honom finns det inga hinder till att använda dom till avel, men personligen skulle jag inte rekommendera det. 
Huruvida epilepsi och andra under samma benämning placerade neurologiska sjukdomar är ärftliga eller inte, och hur de får sin början, är tills vidare oklart. Därmed är det inte heller säkert, att Peggys sjukdom härstammar från ett genetiskt, ärftligt fel. Min önskan är naturligtvis, att alla syskonen och Peggys avkommor får leva friska utan några som helst symptom, som de hittills har fått. 

Under sommaren och hösten har Peggy fått några anfall, men så få, att vi tillsammans med hennes ägare har bestämt att avvakta med epilepsimedicinen. Vi tycker inte heller, att anfallen är riktigt epilepsiaktiga, eftersom Peggy är helt medveten under dom. Svårt att säga. Tills vidare avvaktar vi.

Toukokuu toi mukanaan myös muita ikäviä uutisia.
Pian 7-vuotias Peggy Sue on viimeisen vuoden aikana saanut muutamia kouristuskohtauksia, joiden aikana se on köyristänyt selkäänsä, nostellut tassujaan, huojunut ja menettänyt tasapainonsa. Ensimmäinen kohtaus tuli jo kaksi vuotta sitten, mutta siitä seuraava kohtaus antoi odottaa itseään yli vuoden. Pikku hiljaa kohtaukset ovat tulleet tiheämmin, ja tämän vuoden puolella toukokuuhun mennessä niitä oli ollut viisi, joista kolme viimeistä kuukauden sisällä. Peggy on tosin päivät pääosin yksin kotona, joten kohtauksia on tietysti voinut tulla aiemminkin, ilman että niitä on kukaan ollut näkemässä. Peggy on kohtausten aikana täysin tajuissaan, tulee luokse kutsusta jne. Se vaikuttaa lähinnä humaltuneelta tasapainohäiriöiden vuoksi. Ennen kohtauksia ja niiden jälkeen Peggy Sue on täysin normaali oma itsensä. Kohtaukset ovat kestäneet noin 2-3 minuuttia, ja niiden välissä Peggy on elänyt normaalia terveen koiran elämää.

Toukokuussa Peggy Sue tutkittiin neurologiaan erikoistuneen eläinlääkärin toimesta eläinlääkäriasema Aistissa Vantaalla, ja diagnoosina on "epäilty paikallinen epileptinen kohtaus/ paroksysmaalinen motorinen häiriö". 
Hoidoksi määrättiin tilanteen seuraamista, ja jos kohtauksia tulee useammin kuin kerran kuudessa viikossa, aloitetaan epilepsialääkitys. Jos lääkitys auttaa, niin hyvä, jos ei auta niin voidaan miettiä mistä muusta voisi olla kyse, mutta lopullisen diagnoosin tekeminen voi olla hyvinkin hankalaa. Kyseessä on siis epilepsiaepäily.
Eläinlääkärin mielestä kohtaukset ovat varsin lieviä, eikä sen puolesta ole syytä huoleen. Peggyähän ei enää tietysti käytetä jalostukseen, se on leikattukin, mutta eläinlääkäri oli sitä mieltä ettei sen jälkeläisiä eikä sisaruksia ole syytä leimata sairaiksi niin kauan kuin ne ovat terveitä, eli ei estettä jalostukseen käyttämiselle. Itse en sitä kuitenkaan suosittelisi, eikä sen suuntaisia suunnitelmiakaan ole. Epilepsian ja epilepsia-nimikkeen alle mahtuvien neurologisten sairauksien periytyminen ja syntyminen on vielä epäselvää, joten ei ole varmaa, että Peggy Suen sairaus johtuu geneettisestä, periytyvästä häiriöstä. Toivonkin, että sekä sisarukset, että Peggyn pennut saavat elää terveinä ilman neurologisia ongelmia, kuten tähänkin mennessä. 

Kesän ja syksyn aikana Peggy on saanut muutaman kohtauksen, mutta sen verran harvakseen, että olemme yhdessä sen omistajan kanssa päättäneet odottaa epilepsialääkityksen aloittamisen kanssa. Mielestämme kohtaukset ovat vielä lieviä ja hallittavissa, eivätkä myöskään vastaa muiden epilepsiaa sairastavien koirien huomattavasti rajumpia kohtauksia, joita meille on kuvailtu. Vaikea sanoa, mutta toistaiseksi odotamme.

Yakki

I våras märkte en av Ansas och Zidanes valpars (Fatous Intensive Fauve Yali aka Yakki) ägare, att någonting är på tok med hans ena öga. Pupillen verkade inte kunna stänga sig. Efter veterinärbesök fick han remiss till Åbo, till en veterinär specialiserat i ögonsjukdomar. Han undersöktes i början av maj, och veterinären konstaterade PPM (Persistent Pupillary Membrane), en medfödd ögonsjukdom som orsakas redan i tidig fosterstadium.

Sjukdomen påverkar inte synen, däremot kan starkt solljus vara bländande och orsaka obehag för hunden, eftersom pupillen inte kan stänga sig. I vissa fall kan symptomen försvinna före 1-års åldern, men så har det inte blivit med Yakki, som idag är 14 månader gammal. PPM är inte ärftligt, även om det finns några studier som föreslår att anlaget till PPM kan möjligen vara det.
Hur som helst, kallade veterinären det hela för "otur", och jag hoppas att detta otur begränsar sig till bara en av valparna. Hittills är alla andra friska. Som tur har Yakki inte ont, och kan leva normalt hundliv med sin familj! Dock har han fått lära sig att använda solglasögon, men det är väl ingen konst för en fauve!

Jag har varit i kontakt med Finska Bassetklubbens avelssektion, och enligt dem finns det inget hinder till att använda föräldrar eller kullsyskon till insjuknad hund i avel - även hundar med PPM-diagnos går att använda, men man rekommenderar inte parning mellan två hundar med samma diagnos. Enligt avelssektionen finns det tre Basset Fauve de Bretagne i Finland som har fått samma diagnos före Yakki, så väldigt utbrett problem är det inte. 

Ni kan läsa mera om PPM här: 
och genom att googla hittar man flera sidor med information.


Alkukeväästä yhden pennun, Fatous Intensive Fauve Yalin eli Yakkin omistajat huomasivat Yakkin toisen silmän olevan jotenkin erilainen. Pupilli ei näyttänyt toimivan, kuten kuuluisi. Eläinlääkärillä käynnin jälkeen Yakki sai lähetteen silmäsairauksiin erikoistuneelle eläinlääkärille Turkuun. Yakki tutkittiin viime viikolla, ja eläinlääkäri diagnostisoi sairauden PPM:ksi (Persistent Pupillary Membrane). PPM on synnynnäinen silmäsairaus, joka aiheutuu jo aikaisessa sikiövaiheessa. 
Sairaus ei vaikuta näköön, mutta esim kirkas auringon valo saattaa olla koiralle epämiellyttävää, koska pupilli ei sulkeudu. On tapauksia, joissa oireet (irikseen jääneet säikeet) häviävät ennen kuin koira on ehtinyt yhden vuoden ikään, mutta Yakkin kohdalla näin ei käynyt. Se on nyt 14 kuukauden ikäinen. PPM ei ole periytyvä sairaus, mutta on olemassa tutkimuksia, jotka viittaavat taipumuksen siihen olevan periytyvä. Joka tapauksessa Yakkin tutkinut eläinlääkäri kutsui tapausta "huonoksi tuuriksi", ja toivon tämän huonon tuurin rajoittuvan vain yhteen pentuun. Toistaiseksi muut pennut ovat terveitä. Sairaus ei onneksi aiheuta kipua, ja Yakki voi elää normaalia koiranelämää perheensä kanssa. Tosin se on saanut opetella käyttämään aurinkolaseja, mutta sehän ei ole sen kummempi juttu fauvelle!

Olen ollut yhteydessä Suomen Bassetkerhon jalostustoimikuntaan, ja heidän mielestään vanhempien tai pentuesisarusten käyttämiselle jalostuksessa ei ole estettä. Myös diagnoosin saaneita koiria voi käyttää jalostukseen, joskaan kahden PPM-diagnoosin saaneen koiran parittamista keskenään ei suositella. Jalostustoimikunnan mukaan Suomessa saman diagnoosin saaneita Bretagnenbassetteja on kolme kappaletta, Yakki on neljäs, joten kovin laajalti levinneestä ongemasta ei voida puhua. 

Voitte lukea lisää PPM:stä täältä: 
ja googlaamalla löytyy lisätietoa myös suomeksi.

Vårens nyheter - Keväisiä uutisia

 Våren, fantastiska våren! Soliga dagar, blåsiga dagar, yvigt snöfall, blåsippor, myror och fjärilar. Tranorna och lärkorna kom för några ve...