söndag 15 december 2019

BASA och ny FiJCh - BASA ja uusi FiKva

Den sista november kom äntligen dagen: bassetrasernas FM-drevprov BASA19. Den ordnades för första gången på Åland, och av naturliga orsaker vilade arrangemangen till mångt och mycket på mina axlar. Som tur har jag yrkeshistoria som arrangör för olika evenemang, så det hela gick smärtfritt och bra, roligt var det också!
Från kenneln kvalade Yacki, Siiri och Eira med i tävlingarna tillsammans med sju andra hundar, sammanlagt fem fauvar och två petitar. Väderförhållanden var inte de lättaste på tävlingsdagen, då regnet från dagen före hade frusit till vassa iskristaller, vilket var mycket hårt för tassarna speciellt på mera bergiga marker. Trots detta hittade alla hundar drevdjur och arbetade ihop en fin dag i skogen. Resultat blev en DRAJ-1 åt samtliga hundar, förutom Yacki som dessvärre fick avbryta sitt prov på grund av skada, förmodligen sträckte han en av tassarna på isigt underlag. Resultat DRAJ-2. Siiri slutade på plats fem, och är nu en etta från championatet.
Kampen om högsta prispallen blev mycket jämn mellan de två bästa hundarna, och Eira fick nöja sig med silverplatsen med 2,5 poängs skillnad till vinnande petiten Ismans Alfred. Alfred är en mycket fin jakthund och på alla sätt värd sin vinst. Med sitt resultat blev dock Eira ny finsk jaktchampion, vilket är fantastiskt fint! Jag är så stolt över detta lilla yrvädret!

Nu börjar vi så småningom fästa blickarna mot väster: svensk och norsk drevprov nästa!
Före det ska vi dock jaga säsongen ut här hemma. Det är egentligen bara två veckor kvar av rådjursjakten. Löptiderna har börjat komma i gång, så för vissa damer är säsongen slut, men ett par stycken hinner ännu ut några gånger. Irma har visat stort intresse i skogen, så hon kommer att få lite mera skogstid före årets slut, tillsammans med Maire. Maire hoppas jag att väntar ännu lite med sin löptid, även om planerna för kommande parning är gjorda. Om hälsoundersökningarna går som planerat och hon visar sig att vara frisk både i ögonen, hjärtat, knän och ryggen, går vi vidare med planerna och hoppas på valpar under våren. Mera om detta inom kort! Maires haltande, som hon hade problem med tidigare på hösten, försvann med antibiotika och var således tydligen en infektion. Nu är tassen bra och Maire i fint skick!
Även för fransmannen Nandor finns det intresse och planer för nästa år - men vi får ge oss lite till tåls tills hälsoundersökningarna är gjorda.



Marraskuun viimeisenä koitti viimein odotettu päivä: bassetrotujen SM-ajokoe BASA19, joka järjstettiin ensimmäistä kertaa Ahvenanmaalla. Luonnollisista syistä järjestelyt lepäsivät suurelta osin minun hartioillani, mutta onneksi omaan reilusti työkokemusta tapahtumajärjestäjänä! Kaikki sujui hienosti, ja hauskaakin oli!
Kennelistä SM-ajoihin karsiutui kolme koiraa: Eira, Siiri ja Yacki. Yhteensä viisi bretagnea ja kaksi petitiä starttasi kisoissa. Sääolosuhteet olivat kisapäivänä varsin haasteelliset, kun edellisen päivän sade oli jäätynyt teräviksi jääkristalleiksi kallioille, mikä osoittautui hankalaksi tassuille. Tästä huolimatta kaikki koirat kuitenkin löysivät ajettavaa ja työskentelivät hienon päivän metsässä! 
Yackia lukuunottamatta kaikki koirat ajoivat tuloksekseen DRAJ-1. Yacki joutui valitettavasti keskeyttämään kokeen ilmeisesti jäisellä alustalla venähtäneen tassun vuoksi, ja sai tulokseksi DRAJ-2. Siiri tuli viidenneksi ja on nyt yhtä ykköstä vaille valio.
Kamppailu korkeimmasta palkintopallista oli lopulta varsin tiukka, ja Eira sai tyytyä hopeaan 2,5 pisteen erolla voittajaan, petit Ismans Alfrediin. Alfred on todella hieno metsästyskoira ja kaikin puolin voittonsa ansainnut. Eira saavutti tuloksellaan Suomen käyttövalion arvon, mikä on tietysti mahtavaa! Olen todella ylpeä tästä pikku pyörremyrskystä!

Nyt alamme pikkuhiljaa siirtämään katsetta länteen: ajokokeet Ruotsissa ja Norjassa ovat suunnitelmissa! Sitä ennen ajamme toki kauden loppuun täällä kotona. Kauriinmetsästyskautta on jäljellä enää kaksi viikkoa. Juoksuajat ovat pyörähtäneet käyntiin, mutta pari neitokaista pääsee vielä metsälle. Pikkuinen Irma on osoittanut suurta innostusta metsässä, ja se pääseekin vielä kokeilemaan ajoja ennen kauden loppua yhdessä Mairen kanssa. Maire toivottavasti vielä hetken jarruttelee ennenkuin juoksut alkavat, vaikka suunnitelmat tulevalle astutukselle ovatkin valmiit. Mikäli terveystarkastukset sujuvat suunnitellusti ja Maire osoittautuu silmiltään, sydämeltään, polviltaan ja selältään terveeksi, astutetaan se alkavista juoksuista ja pentuja saadaan toivottavasti keväällä. Tästä lisää myöhemmin! Mairea aiemmin syksyllä vaivannut ontuminen oli ilmeisesti tulehdusperäistä, koska vaiva hoitui antibiooteilla ja Maire on nyt hyvässä kunnossa.
Myös ranskanpojallemme Nandorille on suunnitelmia ensi vuodelle - mutta saamme odotella terveystarkastusten tulosta ennenkuin puhumme niistä lisää.

tisdag 5 november 2019

November - Marraskuu

Plötsligt såg bloggen väldigt mörk och tråkig ut. Snabbändrade färger utan att riktigt orka sätta mig in i det hela - det får duga nu ett litet tag.
November. För många en tid då man boar in sig hemma, för mig sedan några år tillbaka en rätt så busy månad med flera möten, utbildningsdagar osv. I år som kronan på verket dessutom BASA19, bassetrasernas drev-FM, som går av stapeln den 30.11. Jag är provansvarig med allt vad det innebär - har flera gånger tänkt att det påminner mig mycket om mina före detta jobb på en programbyrå och som kulturproducent. Nu är det bara en lite annan happening som ska produceras fram.

Sju hundekipage har kvalat sig till FM, och jag får väl vara mycket stolt över det faktum att tre av dom är kennelns hundar. Syskonen Siiri och Yacki samt vår irländska yrväder Eira ska alla deltag. Jag nyper mig själv lite i smyg. Och så får jag nypa lite hårdare: mindre än fyra veckor kvar, till skogs och träna!
Och sen var det alla de där möten och resor i november... Så, mycket bråda tider som börjar egentligen imorgon med ett längre arbetspass. Man vet att man lever!

Maire har haft lite beskymmer under hösten, hon har haltat till och från och ett par veckor sedan blev det riktigt illa. Veterinären hittar inget fel varken i kliniskt undersökning eller i röntgen. En kur med anti-inflammatoriskt värkmedicin samt vila verkade hjälpa, så nu har vi sakta börjat med längre promenader igen. Jakt med henne under den här säsongen är högst förmodligen ur bilden, vilket är väldigt synd med tanke på möjliga avelsplaner. Men just nu tar vi bara en dag i taget och ser vart det barkar - just nu går det åt rätt håll.

Blogi näytti yht'äkkiä kovin tummalta ja tylsältä. Pikaisesti vaihdoin värejä ilman että oikein jaksoin keskittyä asiaan - saa kelvata nyt hetken aikaa.
Marraskuu. Monille aika, jolloin kaivaudutaan omiin pesiin filtin alle. Minulle marraskuu on jo muutaman vuoden ajan tarkoittanut useampia kokouksia, koulutuspäiviä jne. Tänä vuonna kaiken kruunaa bassetrotujen SM-ajokokeet 30.11. Koevastaavana olen saanut järjestellä yhtä ja toista kokeiden tiimoilta. Monta kertaa onkin tullut mieleen muinaiset työpaikkani ohjelmatoimistossa ja kulttuurituottajana. Nyt on vain kyseessä hiukan toisenlaisen tapahtuman tuotanto.

Seitsemän koirakkoa on karsiutunut mukaan SM-kokeisiin, ja saan olla ylpeä siitä, että peräti kolme niistä on kennelini koiria. Sisarukset Siiri ja Yacki sekä irlantilainen pyörremyrskymme Eira ovat kaikki pääseet mukaan kilpaan. Saan melkein nipistää itseäni, onko tämä tottakaan! Ja sitten saan nipistää hiukan lujempaa: vähemmän kuin neljä viikkoa aikaa, siis metsään treenaamaan!
Ai niin, ja sitten oli kaikki ne kokoukset ja marraskuun matkat... Elämme siis kiireisiä aikoja, alkaen heti huomisesta pidemmällä työrupeamalla. 

Mairella on syksyn aikana ollut hiukan vaivoja, se on ontunut ajoittain. Pari viikkoa sitten ongelma paheni kunnolla. Eläinlääkäri ei löydä vikaa kliinisessä tutkimuksessa, eikä myöskään röntgenissä. Kipu- ja tulehduslääkekuuri sekä lepo ovat auttaneet, ja nyt alamme pikkuhiljaa taas käydä pidemmillä lenkeillä. Metsästys taitaa kyllä tältä kaudelta jäädä Mairen kanssa väliin, mikä on sääli mahdollisia jalostuaikeita ajatellen. Mutta nyt on parasta ottaa päivä kerrallaan ja katsoa miten asiat kehittyvät - ainakin juuri nyt mennään oikeaan suuntaan.

måndag 7 oktober 2019

FiJCh/FiKva Fatous Intensive Fauve Yali

 Förra veckan fick vi kennelns första Jakt Champion då Fatous Intensive Fauve Yali "Yacki" drev sin tredje raka etta i drevprov i Hammarland med 140 minuters drevtid, 76,56 poäng.
Jag är så innerligt, innerligt glad och tacksam för att hans ägare ville åka med på den här resan, och framförallt för att Yacki är just det som jag vill att kennelns hundar ska vara: en duktig jakthund och en underbar familjehund.
Det är så att man nästan har nära till tårarna.
Även Eira, Blevwil Let's Do It startade på prov samma dag, och än en gång visade hon sitt rätta jag som det irländska yrvädret hon är. Full drevtid på 60+120 minuter (plus nästan lika mycket till efter andra såtets slut) och egenskapspoängen gav sammanlagt hujsiga 90,63 poäng och en klar DRAJ-1. Även för Eira var detta den tredje ettan, men förargligt nog har hon bara ett av dom från sk ordinarie prov istället för två behövliga. Så en till ska tjänas in, men det tror jag inte blir något problem för Eira - det stod ju även i dagens provprotokoll att "verkligen ingenting att klaga över när det gäller jaktivern!".
Siiri, Fatous Intensive Fauve Etna, har inte heller latat sig. Hennes 56,41 poäng räckte tyvärr inte till hennes tredje etta idag, men en god DRAJ-2. Jag har verkligen all orsak att vara stolt över mina flickor och pojkar!
Ännu TACK till domarna och ett STORT GRATTIS till Yacki och hans familj - jag är stolt som en tupp! 

Saimme viime viikolla kenneliin ensimmäisen käyttövalion kun Fatous Intensive Fauve Yali "Yacki" ajoi kolmannen peräkkäisen ykkösensä ajokokeessa Hammarlandissa. 140 minuutin ajoaika toi tulokseksi 76,56 pistettä.
Olen todella, todella iloinen ja kiitollinen siitä, että Yackin omistajat halusivat lähteä mukaan tälle retkelle, ja kaikkein iloisin olen siitä, että Yacki on juuri sitä, mitä haluan kennelini koirien olevan: hyvä ajokoira ja ihana kotikoira!
Kyyneleet eivät olleet kaukana!
Myös irlantilainen pyörremyrskymme Eira, Blevwil Let's Do It pääsi näyttämään todellisen minänsä ajohommissa: putkiajot 60+120 minuuttia (ja yhtä paljon päälle kokeen päätyttyä) sekä ominaisuuspisteet antoivat yhteensä hurjat 90,63 pistettä ja tulokseksi DRAJ-1.
Myös Eiralle tämä oli kolmas ykkönen, mutta harmillisesti vain yksi niistä on ns lyhyestä kokeesta kahden vaadittavan sijasta, joten vielä neljäs on haettava. Se kuitenkaan tuskin on Eiralle turhan hankalaa - päivän koepöytäkirjassakin todetaan että "metsästysinnon suhteen ei todellakaan ole mitään valittamista!".
Fatous Intensive Fauve Etna aka Siiri ei myöskään ole laiskotellut: 56,41 pistettä eivät valitettavasti riittäneet sen kolmanneksi ykköseksi, mutta vahva DRAJ-2. Minulla on todellakin syytä olla ylpeä näistä tytöistä ja pojista!
Vielä KIITOKSET tuomareille ja LÄMPIMÄT ONNITTELUT Yackille ja sen perheelle : olen ylpeä kuin riikinkukko!

måndag 2 september 2019

Dubbelchampion Maire! - Mairesta tuplavalio!

En varm dag i mitten av augusti startade jag med Siiri, Eira och Maire i spårprov i Finland.
Det var inte alltför länge efter Maires prov i Sverige, så trots bara ett träningsspår tänkte jag att vi kan ha en chans med henne. Med Eira och Siiri hann jag träna var sitt spår med, men med dom två damerna vet jag att precis vad som helst kan hända: de kan spåra hur bra som helst eller absolut inte alls. Och skulle det komma färska spår så skulle de båda välja dom istället.
Och precis så var det. Eira tillbringade hela sin tid i skogen med att söka efter rådjur. Hon spårade en del av spåret riktigt bra, men det var alldeles klart att skulle någonting mera intressant dyka upp skulle hon dit. Efter tredje viltstörningen blev det stop och SKL0.
Siiri var mest intresserad av blåbär, låg och vilade på mossan långa stunder och var inte alls på hugget. Vi kom igenom det 1300 m långa spåret i alla fall, vilket nog är stort i sig. SKL3.
Maire spårade lugnt hela spåret, slarvade lite vid någon av legorna och ringar en av vinklarna, men det hela räcker ändå till SKL1. Således blev Maire Finsk viltspårchampion! Hurra! Så nöjd över denna lilla tjej!

Igår började äntligen även drevsäsongen. Ansa, Siiri, Eira och Maire hann alla med var sitt drev, och Irma fick lite skogsövning med hundpejl. Som väntat, nöjde sig inte Eira med någon lugnare start, utan drev med hundra i glaset i över tre timmar - vilodag med ömma muskler för henne idag. Ansa, Siiri och Maire drev alla var sin tjugominutare, vilket räcker mer än väl som start. 
Nu är vi på gång igen, och vad är roligare än det!


Eräänä lämpimänä elokuun päivänä starttasimme Siirin, Eiran ja Mairen kanssa jälkikokeissa. Mairen viimeisestä kokeesta Ruotsissa ei ollut kulunut turhan kauaa, ja olinkin yhdestä treenikerrasta huolimatta sitä mieltä, että Mairella saattaisi olla mahdollisuus tulokseen. Siirin ja Eiran kanssa ehdin niinikään treenata vain yhden jäljen, ja näiden neitojen kanssa tiesinkin että mitä tahansa voi tapahtua: ne saattavat jäljestää metodisesti ja hyvin, tai sitten eivät laisinkaan. Ja mikäli jäljelle sattuisi tuoreita jälkiä, olisi selvää että ne valittaisiin ensin.
Ja juuri niin sitten kävikin. Eira käytti koko koeaikansa kauriiden etsimiseen. Osan jälkeä se jäljesti oikein hyvin, mutta selvää oli että jotain muuta oli mielessä. Kolmannen hukan jälkeen tuli stoppi ja VOI0. 
Siiri oli kiinnostunut lähinnä mustikoista ja makaili pitkiä aikoja mättäällä lepäilemässä. Pääsimme kuitenkin 1300 metrisen jäljen loppuun asti, mikä jo sinällään on suoritus. VOI3.
Maire jäljesti rauhallisesti koko jäljen, hutiloi hiukan parilla makauksella ja rengasti yhden kulman, mutta pisteet riittivät kuitenkin VOI1. Siispä Mairesta tuli uusi Suomen jälkivalio! Hurraa! Todella tyytyväinen tähän pikkutätiin!

Eilen alkoi viimein myös ajokausi. Ansa, Siiri, Eira ja Maire ehtivät kaikki ajoon, ja Irmakin sai hiukan metsätreeniä gps kaulassa. Odotetusti ei Eira lämpäimästä säästä huolimatta tyytynyt rauhallisempaan starttiin, vaan ajoi sata lasissa yli kolme tuntia. Lepopäivä kipeytyneitä lihaksia hoivaten oli Eiralla ohjelmassa tänään. Ansa, Siiri ja Maire ajoivat kaikki parikymmenminuuttisensa, mikä riittää paremmin kuin hyvin kauden aloitukseksi.
Nyt olemme taas radalla, ja mikä onkaan hauskempaa!

onsdag 31 juli 2019

Flera sorgebud - Lisää suru-uutisia

I mitten av juli fick jag ytterligare ett sorgebud.
Okko från vulkan-kullen dog plötsligt mitt på morgonpromenaden. Enligt veterinären stannade hans hjärta, helt enkelt. Inga symptom före.
Det är nästan onödigt att skriva att det nu råder ingen tvekan om att det i vulkan-kullen finns någon allvarlig hjärtproblematik. Att två av tre nu döda hundar från kullen inte visade några som helst symptom före hjärtat gav upp gör det hela ännu lite mera läskigt.
Jag är väldigt ledsen för hundägarnas skull, för de har förlorat sina bästa kompisar. Frågor är många, men inga svar finns till hands. Jag känner mig rätt så uppgiven med den här situationen - men samtidigt kan jag inte tillåta mig att falla i katastroftankar.
Några vidare avelsplaner finns det inte för syskonen. Allt jag kan göra är att hoppas att de fem som finns vid liv får leva friska länge, länge till.



Heinäkuun puolivälissä tuli uusi suruviesti.
Okko tulivuori-pentueesta kuoli äkillisesti kesken aamulenkin. Eläinlääkärin mukaan sen sydän yksinkertaisesti pysähtyi. Ilman minkäänlaisia ennakko-oireita.
On melkein turhaa kirjoittaa, ettei enää ole epäselvää, etteikö tässä pentueessa olisi vakavaa sydänsairautta. Se, että kaksi kolmesta nyt kuolleesta koirasta ei oireillut mitenkään ennen kuolemaansa, tekee asiasta vielä hiukan pelottavamman.
Olen hurjan pahoillani koirien omistajien puolesta. He ovat menettäneet parhaat ystävänsä. Kysymyksiä on monia, vastauksia ei yhtään. Olo on varsin alamaissa, mutta samaan aikaan en voi antaa katastrofiajatusten ottaa vallan. 
Sisaruksia ei enää käytetä jalostuksessa. Voin vain toivoa, että jäljellä olevat viisi saavat elää terveinä vielä pitkään, pitkään.

tisdag 16 juli 2019

Fyra dagar i Hälsingland och en i Gimo - Neljä päivää Hälsinglandissa ja yksi Gimossa

I början av juli tillbringade vi några fina dagar i Hälsingland i Sverige - fyra damer och sju hundar i en liten stuga vid Voxsjön. Jag kan inte annat än än en gång vara nöjd över hur mina hundar fungerar tillsammans med andra. Med mig hade jag Siiri, Eira och Maire, och samvaron i den lilla stugan med de andra fyra hundarna löpte problemfritt. Viltspår och hundutställning stod i agendan, och det blev också en lyckad resa! Maire fick starta på anlagsprov och tre öppenklass spår. Anlagsprovet klarade hon klanderfritt. Den första av öppenklass spåren fungerade inte fullt så bra och resultatet blev en tvåa. En björn hade rört sig vid spåren under natten, och alla våra hundar reagerade tydligt på det. Det lär vara så, att björnarna blir nyfikna när de känner blodlukten och kommer ofta och kollar läget när man har lagt spår. Så även den här gången. Följande dagarna hade björnarna haft annat för sig, för Maire spårade fint till en etta två dagar i rad.

På lördagen ställde jag ut Siiri och Eira på Alfta nationell hundutställning. Det höll på att bli en riktig katastrof då vi avmaskade hundarna hos veterinären på utställningsområdet just före vi skulle i ringen, och det hela drog lite ut på tiden. Jag fick halvt springa till ringen och hörde precis att de ropade mina nummer. Fick räcka över Siiris koppel till närmaste människan, som råkade vara en man som satt i sin stol vid ringkanten. Hann varken med utställningskoppel eller nummerlappar. Men i ringen gick vi! Och tur var väl det att vi hann! Siiri fick EXC, CK, och blev BRUKS1, BT, BIR och i och med detta Svensk Uställningschampion! Så glad över detta! Min första utställning i Sverige och min första egenuppfödda SeUch. Eira fick EXC och blev BRUKS2, inte illa det heller!

Väl hemma vilade vi ett par dagar och Maire gick två övningsspår inför nästa resa, den här gången till Gimo med vår resesällskap Australian sheppard Uno och hans matte. Både Uno och Maire var ute efter sin sista etta i viltspårsprov, och båda spårade finfint och kom hem med var sitt championat! Så roligt! Maire spårade alldeles utmärkt fint, trots färska vildsvinspår och en morkulla på spåret och fick även ett HP för sin prestation. "En av de bästa hundarna jag har sett i år" sa domaren, och matte höll på att spricka av stolthet! Vi berättade inte till domaren att ännu två veckor före tvekade jag om Maire alls ska starta i nått spårprov... Så det kan gå!
Nu är jag väldigt taggad att få starta Maire (och Siiri och Eira) på finskt spår - och det ska vi göra lite senare!





Heinäkuun alussa vietimme muutaman hienon päivän Hälsinglandissa Ruotsissa - neljä rouvaa ja seitsemään koiraa pienessä mökissä Voxsjön rannalla. Saan jälleen olla tyytyvöinen siitä, miten koirani toimivat muiden kanssa laumassa. Mukanani minulla oli Siiri, Eira ja Maire ja yhteiselo neljän muun koiran kanssa pienessä mökissä sujui ongelmitta. Jälkikokeita ja koiranäyttely olivat ohjelmassa, ja viikonlopusta tulikin oikein antoisa! Maire sai startata taipumuskokeessa ja kolmessa avo-luokan kokeessa. Taipumuskoe sujui hienosti hyväksytysti, mutta ensimmäinen avo-startti ei mennyt aivan yhtä jouhevasti, tuloksena kakkonen. Karhu oli liikuskellut jäljillä yön aikana, ja kaikki koiramme reagoivat siihen selvästi. Karhut kuulemma tulevat tarkastamaan tilanteen kun haistavat tuoreet veretetyt jäljet. Niin myös tällä kertaa. Kahtena seuraavana päivänä karhuilla oli ollut muuta tekemistä, ja Maire jäljesti hienosti ykkösen molempina päivinä.

Lauantaina oli Siirin ja Eiran vuoro päästä hommiin. Olin ilmoittanut ne Alftan kansalliseen koiranäyttelyyn. Koko näyttely meinasi mennä pipariksi, kun päätimme madottaa koirat eläinlääkärillä näyttelyalueella ennen kehään pääsyä. Koko madotusprojekti venyi ja sain siirtyä puolijuoksua kehälle. Juuri sinne saapuessani kuulin numeroitani huudettavan. Sain ojentaa Siirin hihnan lähinnä olleelle ihmiselle, joka sattui olemaan kehän laidalla istunut mieshenkilö. En ehtinyt kaivaa esiin sen enempää numerolappuja kuin näyttelyhihnojakaan, mutta kehään kyllä mentiin! Ja onni oli että ehdittiin, sillä tuomari antoi Siirillle ERIn ja SAn ja palkitsi sen KÄY1, PN1 ja ROP, jolloin Siiristä myös tuli uusi Ruotsin muotovalio! Aivan huippua! Ensimmäinen näyttelystarttini Ruotsissa ja ensimmäinen kasvattini, josta tuli SeMva. Eira sai ERIn ja oli käyttöluokan toinen, ei huono sekään!

Kotiin päästyämme lepäsimme pari päivää ja Maire jäljesti pari harjoitusjälkeä ennen seuraava retkeämme. Tällä kertaa matkasimme Gimoon Australian shepard Unon ja sen matten kanssa. Sekä Uno että Maire tarvitsivat viimeiset ykkösensä, ja jäljestivätkin molemmat oikein hienosti ja toivat kotiin valio-tittelinsä. Maire jäljesti aivan superhienosti tuoreista villisian jäljistä ja jäljellä lepäävästä metsäkanasta huolimatta ja saikin suorituksestaan KP:n. "Yksi parhaista tänä vuonna näkemistäni koirista." sanoi tuomari, ja matte oli haljeta ylpeydestä! Emme kertoneet uomarille, että vielä pari viikkoa aiemmin olin epävarma kannattaako Mairea mihinkään kokeisiin edes viedä... Kannatti se!
Nyt odotan innolla että pääsen starttaamaan Mairen (ja Siirin ja Eiran) MEJÄ-kokeessa - se tehdään hiukan myöhemmin.


onsdag 26 juni 2019

Välkommen Bimisi! - Tervetuloa Bimisi!

Efter att de sista valparna flyttade till sina familjer till Norge, drog vi andan ett par dagar. Irma, som blev ensam valp hemma, fick vänja sig snabbt till livet utan valphagen och kompisarna, men fick istället en massa nya privilegier, som nöjen att få sova i husses och mattes säng... Det var då inga problem alls att vänja sig med sånt!
Men efter ett par dagar var det dags för mig att åka västerut och hämta hem nyförvärvet Engsbron's Bimisi. En underbar, mjuk liten kille som förstärker några avelslinjer jag redan har i min avel, och samtidigt hämtar med sig lite nytt blod till kenneln via sina franska föräldrar. Tusen tack till Engsbron's Kennel för förtroendet! Det blir spännande att se vad det blir av lilla Bimisi!

Ett par dagar innan jag hämtade hem valpen blev det klart att familjen som skulle ha blivit fodervärdar inte kunde ta emot honom just nu. Således blev Bimisi här hemma hos oss ett tag, och oj så roligt de har haft med Irma! Ständigt busande! Som precis nu, när jag satt mig för att skriva detta inlägg: Det blev lite väl tyst i sovrummet där jag visste att valparna var. När jag gick och titta hade de fått ner en blomkruka och rivit hela blomman och all jord i små smulor. På vår säng. 
Det är riktigt fint att jag har fått bekanta mig med Bimisi i lugn och ro, men nog är det lite hopplöst svårt att försöka få lite vett i två valpar samtidigt. Alla promenader, allt vi gör ska göras två gånger. För promenader med fyra vuxna och två busande valpar samtidigt är lite mycket till och med för mig.
Men på den soliga sidan: Jag får en massa motion! 

Vi har hunnit damma av spårlinan och Maire, som så småningom ska på spårprov, har fått träna lite. Kan konstatera att vi båda behöver träna lite till...




Kun viimeiset pennut olivat muuttaneet perheidensä luokse Norjaan, vedimme muutaman päivän ajan henkeä. Irma, joka jäi ainoana pentuna kotiin, sai totutella nopeassa tahdissa elämään ilman pentuaitausta ja leikkikavereita. Se sai myös uusia etuoikeuksia, kuten oikeuden nukkua hussen ja maten sängyssä... Siihen muutokseen tottuminen ei tuottanutkaan mitään vaikeuksia! 
Mutta parin päivän levon jälkeen oli aika suunnata länteen hakemaan uusinta kennelvahvistustamme Engsbron's Bimisiä. Bimisi on ihana, pehmeä pentu, joka vahvistaa niitä linjoja joita jalostuksessani jo on, ja tuo samalla mukanaan uutta verta ranskalaisten vanhempiensa myötä. Tuhannet kiitokset Engsbron kennelille luottamuksesta! Jännittävää nähdä, mitä pikku Bimisistä kehkeytyy!

Pari päivää ennen kuin hain Bimisin kotiin, kävi ilmi ettei sen suunniteltu sijoitusperhe voinutkaan ottaa koiraa vastaan. Niinpä Bimisi jäi joksikin aikaa luoksemme, ja oi miten hauskaa niillä onkaan ollut Irman kanssa! Jatkuvaa leikkiä ja riekkumista! Kuten juuri äsken, kun istuuduin kirjoittamaan tätä blogipäivitystä. Makuuhuoneessa, jossa tiesin pentujen olevan, tuli äkkiä epäilyttävän hiljaista. Pennut olivat riipineet alas kukkapurkin ja repineet sen sisällön pieniksi murusiksi sänkyymme. Hauskaa vaikutti olevan!
On mahtavaa, että voin tutustua Bimisiin kaikessa rauhassa, mutta jonkinlaisen käyttäytymisaapisen opettaminen kahdelle pennulle samaan aikaan on kyllä varsin työlästä. Kaikki kävelylenkit ja kaikki muukin mitä teemme, on tehtävä kahdesti. Sillä kävelylenkit neljän aikuisen ja kahden riehuvan pennun kanssa samaan aikaan ovat hiukan liikaa jopa minulle. Mutta positiivisella puolella saan ainakin paljon liikuntaa!

Olemme ehtineet pyyhkiä pölyt myös jälkiliinasta ja Maire, joka piakkoin starttaa kokeessa, on päässyt harjoittelemaan. Voimme vain todeta että treeniä tarvitaan, sekä emännälle että koiralle.

torsdag 6 juni 2019

Mot Norge - Kohti Norjaa

Så for de sista valparna till Norge i början av veckan. Den långa resan hade gått riktigt bra - så skönt att Chili, Tinka och Ronja fick resa tillsammans till sitt nya hemland. Dessa underbara bilder från resan är tagna av de nya ägarna - tack att jag fick sätta ut dom på bloggen!





Kvar här hemma blev en liten fröken Irma. Hon var lite vilsen den första dagen men har snabbt vant sig med livet utan sina kullsyskon och kusiner. Lite tråkigt utan lekkamrater, men istället en massa nya saker man inte har fått vara med om förut. Och det där med lekkamrater ska vi väl åtgärda på ett eller annat sätt...

Sommaren har verkligen kommit till ön idag, närmare 30 grader varmt. Det är nästan lite mycket för min smak, men jag ska akta mig för att klaga över värmen: man kan ingenting åt vädret ändå. Enda problemet är väl att jag inte har hunnit gräva fram några somrigare kläder, vinterjackorna hänger kvar i hallen. Nåja, en hel lång semester framför mig, jag ska väl hinna innan hösten?


Niin lähtivät alkuviikosta viimeiset pennut uuteen kotimaahansa Norjaan. Pitkä matka oli sujunut oikein hyvin. Olen oikein iloinen siitä, että Chili, Tinka ja Ronja saivat matkustaa yhdessä. Uudet omistajat ovat lähettäneet ihania kuvia matkalta, kiitos että sain luvan laittaa niitä tänne blogiin.





Tänne kotiin jäi pikkuinen Irma-neiti. Se oli ensimmäisen päivän hiukan eksyksissä, mutta on sitten nopeasti tottunut elämään ilman sisaruksiaan ja serkkujaan. Vähän tylsää ilman leikkikavereita, mutta sen sijaan paljon uusia jänniä asioita, joissa ei aiemmin ole saanut olla mukana. Ja tuohon leikkikaveri-pulmaan keksimme kyllä jonkinlaisen ratkaisun pikimmiten...

Kesä on saapunut saarellemme tänään, lähes 30 astetta lämmintä. Se alkaa olla minulle jo hiukan liikaa, mutta varon valittamasta liiasta lämmöstä: säätilalle ei kuitenkaan mitään voi. Ainut ongelma lienee, etten ole ehtinyt kaivaa esiin kesäisempiä vaatteita, talvitakit roikkuvat edelleen eteisessä. No, edessä on pitkä kesäloma, ehdin varmaankin ennen syksyä?

tisdag 7 maj 2019

På utflykt! - Metsäretkellä!

Häromdagen var vi på en liten skogsutflykt med valparna. Oj så spännande dofter det fanns i skogen!

Eräänä päivänä olimme pienellä metsäretkellä pentujen kanssa. Oi miten jänniä tuoksuja metsästä löytyikään!














måndag 6 maj 2019

Uppdatering om hjärtesorger - Päivitys sydämen asioista

För en dryg vecka sedan skrev jag ett blogginlägg om Lakky, hans plötsliga sjukdomsfall och bortgång. Det har varit mycket funderingar kring detta, inte minst för att jag hann använda både Lakky och hans syster Siiri i avel. Lakky undersöktes ju på en veterinärklinik här på Åland, men både ultraljudundersökningarna och EKG-filmerna skickades till analys till USA och har senare även analyserats av en hjärtspecialist, som besökte kliniken häromdagen. Idag har jag pratat med klinikens ägare, som inte är den veterinären som skötte om Lakky, men som väl känner fallet.

Det har visat sig, att tillståndet Lakky hade var inte DCM, utan atrial standstill, förmakstopp. Om detta är bra eller dåliga nyheter, kan jag inte riktigt säga, men det är i alla fall enligt veterinärerna mycket ovanligt kondition. Vad som orsakade detta hos Lakky kan man inte säga, det finns flera möjliga faktorer även här. Den ena är faktiskt urinstenar, som Lakky ju konstaterades ha när problemet med hjärtat uppdagades. Tydligen finns den här konditionen hos vissa raser (English Springer Spaniel, Old English Sheepdog, Shi Tzu, korthåring vorsteh), vilket tyder på ärftlighet, men är inte alls vanlig i BFdB. Det finns inte alltför mycket information i nätet, men här finns en bra, förklarande artikel om sjukdomen på engelska.
Enligt veterinärerna är det inte möjligt att säga så här i efterhand vad som orsakade Lakkys insjuknande, inte heller om det är ärftligt. Tiden visar, helt enkelt. Jag vet att någon av Lakkys syskon är på väg till ultraljudundersökning senare under veckan, vi får se om det visar sig att det kunde vara en idé att göra det samma med alla syskonen. För nu tyckte inte veterinären att det fanns någon orsak att göra det med valparna, inte minst för att de är så små. Jag kan inte annat än hoppas på det bästa!


Reilu viikko sitten kirjoitin blogikirjoituksen Lakkysta ja sen äkillisestä sairastumisesta ja kuolemasta. Lakkyn kuolema on tietysti aiheuttanut paljon surua ja pohdintaa asian ympärillä, ei vähiten siksi, että ehdin käyttää sekä Lakkya että sen siskoa Siiriä jalostukseen. Lakkyhan tutkittiin eläinlääkäriasemalla täällä Ahvenanmaalla, mutta sekä ultraäänikuvat että EKG-filmit lähetettiin USA:han analysoitavaksi, ja tapaukseen on tutustunut myös klinikalla vieraillut sydänsairauksiin erikoistunut eläinlääkäri muutama päivä sitten. Tänään olen puhunut klinikan omistajan kanssa, joka ei kylläkään ole Lakkya hoitanut eläinlääkäri, mutta tuntee tapauksen hyvin.

On todettu, että Lakkyn sairaus ei ollut DCM, vaan atrial standstill. En löydä tälle hyvää käännöstä suomeksi, mutta kyseessä on sydämen eteisten (Lakkyn tapauksessa siis sekä oikean että vasemman) toiminnan lakkaantuminen. En osaa sanoa, ovatko nämä hyviä vai huonoja uutisia, mutta eläinlääkärien mukaan on tämä hyvinkin harvinainen tapaus. Mikä sen Lakkylle aiheutti, on mahdotonta sanoa, mahdollisia syitä on monia. Yksi listalta löytyvä on kuitenkin virtsakivet, joita Lakkylla todettiin olevan kun sydänongelmat huomattiin. Ilmeisesti sairautta esiintyy joillakin roduilla (Englannin Springerspanieli, Vanha Englannin lammaskoira, Shi Tzu, lyhytkarvainen saksanseisoja), mikä kielii perinnöllisyydestä, mutta se ei ole mitenkään tavallinen bretagnenbasseteilla. Netistä ei löydy aivan rajattomasti tietoa, mutta täältä löytyy ymmärrettävästi kirjoitettu artikkeli englanniksi. 
Eläinlääkärien mukaan ei ole mahdollista näin jälkikäteen sanoa, mikä Lakkyn sairastumisen aiheutti, ei myöskään onko se perinnöllistä. Aika näyttää. Tiedän, että joku Lakkyn sisaruksista on myöhemmin tällä viikolla menossa ultraäänitutkimukseen, ehkä siitä saamme osviittaa kannattaisiko kaikki sisarukset tutkituttaa. Eläinlääkärin mukaan ei tutkimus pentujen kohdalla ollut ainakaan nyt välttämätön, koska ne ovat vielä niin pieniä. En voi muuta kuin toivoa parasta!

onsdag 1 maj 2019

Hundar och människor - Koiria ja ihmisiä

På senaste tiden har det varit så sorgliga inlägg här i bloggen, att nu vill jag verkligen fokusera på någonting roligare. Det betyder inte att jag blundar för de hälsoproblem vi har haft, men jag har inte heller någonting nytt att tillägga i dagsläget.
Så nu, roligheter!

För det första har jag helt glömt berätta att Finska Bassetklubben premierade Årets Vinstrikaste hundar i sitt vårmöte redan i mars. Vår Eira var på plats nr 3 på listan av Årets Vinstrikaste, där man räknar ihop prov- och utställningsresultat från det gångna året. Eira var också Årets Drevhund och Siiri genast efter på andra plats. Siiri hade bättre poäng från enskild prov, men Eira körde förbi henne med sina tre starter mot Siiris två.
Även Käyttöbassetit (Bruksbassetar) har premierat framgångsrika hundar inom föreningen. Årets Drevmästare blev Prince&Bowie-kullens pappa Rafa, på andra plats Siiri och på tredje plats Eira. Eira fick också en pokal, Jormas Pysti, som årligen ges till den hund som har bästa första resultat på drevprov. Vi tackar och pockar och ser framemot nästa säsong med nya prov! Så kul!

Förra veckoslutet tävlades det i viltspår, då vi ordnade distriktsmästerskapet här på Åland. Inga bassetar var med och tävlade, Eira och Siiri är båda på mammaledigt ännu, men vinnare blev en otroligt duktig och mångsidig pyreneisk vallhund Light My Fire Picsous med min vän Carina som förare. Grattis! Jag var provfunktionär, tolk och sekreterare under provet, och blev så sugen att börja träna igen... Det blir Maires och kanske Nandors tur att satsa mot championatet. Och senare i sommar ska vi se om inte Eira och Siiri kunde starta någonstans i Finland, där det finns lite färre rådjur än hos oss.

Fem av valparna har nu flyttat till sina egna hem. Alla har fått fantastiska familjer där de kommer att få det riktigt bra. Kvar hemma är "norska flickorna" Chili, Tinka och Ronja som väntar på sina vaccinationer innan de kan flytta till Norge. Och så Irma förstås, som blir hemma.
Dessa fyra fröknarna ser nog till att vi inte har det alltför lugnt och tråkigt här. De hittar allt på!
Under de senaste veckorna har alla norska familjerna varit och hälsat på sina valpar och oss. Jag är helt tagen av det faktum att de faktiskt körde ända hit för att träffa dom några timmar. Och det roligaste: så kul att träffa nya trevliga människor! Jag vet inte hur många gånger jag har sagt och skrivit det här i bloggen, men det bästa med den här hundhobbyn är människorna! Det har jag så tydligt märkt även nu när det har varit ledsamma nyheter och motgångar - mängden stöd från "mina" valpköpare är helt otrolig. TACK, ni är bäst! <3




Blogissa on viimeaikoina ollut sen verran surullisia kirjoituksia, että nyt haluan keskittyä johonkin hauskempaan. Se ei tarkoita, että sulkisin silmäni niiltä terveysongelmilta, joita kennelin koirissa on ollut, mutta tällä hetkellä minulla ei ole mitään uutta tietoa. Joten nyt hauskempia juttuja!

Olen kokonaan unohtanut kertoa, että Suomen Bassetkerho palkitsi Vuoden Voitokkaimpia koiria kevätkokouksessaan maaliskuussa. Eira oli kolmannella sijalla voitokkaiden listalla, jossa lasketaan yhteen koe- ja näyttelytulokset. Eira oli myös Vuoden Ajaja ja Siiri sillä listalla toisella sijalla. Siirillä oli paras tulos yksittäisestä kokeesta, mutta Eira ajoi sen ohitse kolmella startillaan Siirin kahta vastaan. 
Myös Käyttöbassetit ovat palkinneet menestyneitä koirakkojaan, ja siellä Vuoden Ajomestari on Prince&Bowie-pentueen isä Rafa. Siiri toisella ja Eira kolmannella sijalla. Eira palkittiin myös Jorman Pystillä, joka vuosittain annetaan parhaan ensimmäisen ajokoetuloksen ajaneelle koiralle. Kiitos ja kumarrus! Odotamme jo innolla seuraavaa kautta ja uusia kujeita! Hauskaa!

Viime viikonloppuna kilpailtiin mejä-puolella Ahvenanmaan piirimestaruudesta. Yhtään bassettia ei kisassa ollut, Siiri ja Eirakin ovat edelleen mammalomalla, mutta voittajaksi jäljesti taitava ja monipuolinen Pyreneitten paimenkoira Light My Fire Picsous ystäväni Carinan ohjaamana. Onnea! Itse olin kokeessa koetoimitsijana, sihteerinä ja tulkkina, ja taas alkoi kovasti tehdä mieli treenaamaan. Maire ja ehkä Nandor ovat vuorossa satsaamaan kohti valionarvoa. Myöhemmin kesällä toivottavasti Siiri ja Eira pääsevät starttaamaan jossain päin Suomea, missä kauriita ei vilise ihan niin tiuhaan kuin meillä. 

Pennuista viisi on muuttanut omiin koteihinsa. Ne saivat kaikki mahtavat kodit, joissa niiden on hyvä olla. Kotona ovat vielä "norjalaiset tytöt" Chili, Tinka ja Ronja, jotka odottavat rokotuksiaan päästäkseen matkustamaan uuteen kotimaahansa. Ja tietysti Irma, joka jää kotiin. 
Nämä neljä neitokaista pitävät huolen siitä, ettei täällä pääse aika kulumaan liian hitaasti. Kylläpäs ne keksivätkin puuhaa!
Viime viikkojen aikana kaikki kolme norjalaista perhettä ovat käyneet luonamme tervehtimässä pentuja ja meitä. Olen aivan otettu siitä tosiseikasta, että he ajoivat koko matkan tänne vain muutaman tunnin tapaamista varten. Ja se hauskin puoli: niin hienoa tavata uusia ihmisiä! En tiedä monta kertaa olen sen sanonut ja tänne blogiinkin kirjoittanut, mutta koirahommista parasta ovat ihmiset! Sen olen niin selvästi saanut huomata nytkin, kun kennelissä on ollut vastoinkäymisiä ja surua. Se tuen määrä, jonka kasvattieni omistajilta olen saanut, on uskomaton! KIITOS, olette parhaita! <3 


fredag 26 april 2019

När hjärtat nästan brister - Kun sydän melkein hajoaa

Vissa poster är tunga att skriva. Helst skulle man vilja låta bli.
Men jag har valt den här stigen, och jag har ansvar mot människor som har en hund från min kennel. Så även dessa poster ska skrivas, hur än det svider i hjärtat och hur än jobbigt det är.

Under påsken blev Lakky dålig, hade urinproblem och var trött. Veterinär uppsöktes, och urinsten i blåsan konstaterades. Efter helgen skulle Lakky in på kliniken för eventuell operation. Hans mående blev inte bättre under påsken, och undersökningarna fortsatte på veterinärkliniken under veckan. Pulsen var mycket låg och hjärtproblem konstaterades. Efter analys av ultraljud-undersökningen konstaterades dialeterad kardiomyopati, DCM, som leder till nedsatt pumpfunktion i hjärtat. DCM är inte medfött sjukdom men den har ärftliga komponenter. Den är vanlig hos större raser, vilket vittnar om ärftlighet, men det finns även icke-ärftliga orsaker till sjukdomen - vad som är vad i Lakkys fall är omöjligt att säga. Det har visat sig, att inte alla hundar som bär genetiska komponenter till DCM insjuknar, så även andra saker, ss infektionssjukdomar, foder, osv., spelar roll. Det är också möjligt att tillståndet orsakas av ett fel i hjärnan, som inte skickar rätta signaler till hjärtat. Detta kan konstateras genom att prova medicinering och undersökningarna i Lakkys fall är ännu inte klara.

Summan av kardemumman är dock, att detta är en mycket allvarlig sjukdom som inte
kan botas. En hund med DCM kan leva allt från några månader till flera år med sjukdomen, beroende på hur den svarar på behandling, i vilket skede sjukdomen konstateras osv.

Situationen är naturligtvis knepig och väldigt, väldigt ledsam. Lakky är min pärla, en av dom absolut finaste hundar som har kommit från den här kenneln. Han är en fantastisk jakthund och underbar familjemedlem och som sådan ovärderlig. Jag har satsat mycket på honom och har varit så glad över kullen han blev pappa till för tio veckor sedan. Skulle det har funnits tecken på sjukdomen tidigare, skulle jag självklart inte ha använt honom i avel, men hans hjärta undersöktes och konstaterades friskt så sent som i december, före parningen.
Ni förstår, det här är inte enkla saker.
Jag har lust att skrika och gråta, men det hjälper ingen.

När man föder upp hundar, är det självklart att sjukdomar, även allvarligare sådana, dyker upp. Det vet varje uppfödare, som har hållit på en längre tid. Man kan och ska göra allt man kan för att undvika dessa gropar, men naturen är alltid alltid mäktigare än vi.
Jag är mest ledsen för Lakkys familjs skull. Jag hoppas verkligen att Lakkys tillstånd stabiliseras med hjälp av mediciner, och att han ännu får många fina år tillsammans med sin familj. Men det vet vi inte just nu. På ett konstigt sätt är jag samtidigt ledsen och glad för att jag hann använda Lakky i avel - resultatet är en jämn och fin kull. Ledsen är jag för möjligheten att detta är ärftligt - glad för alla dessa fantastiska små busfrön, riktiga glädjespridare. Ännu är de unga och friska - framtiden visar hur det blir med dem. Jag ber att ägarna till Lakkys syskon och valpar håller en extra öga på sina hundar.

OBS! Uppdatering hittar ni här.




Jotkus postaukset ovat raskaita kirjoittaa. Mieluiten jättäisin kirjoittamatta.
Mutta olen valinnut tämän polun, ja sen mukana tulee vastuu kennelistäni koiran hankkineita ihmisiä kohtaan. Niinpä tämäkin posti on kirjoitettava, vaikka se miten kirveltäisi ja sydäntä korventaisi.

Lakky meni pääsiäisen aikana huonoon kuntoon, oli väsynyt ja sillä oli virtsaamisongelmia. Eläinlääkäri totesi sillä olevan virtsakiviä, ja lääkehoidon lisäksi sovittiin mahdollisesta leikkauksesta pyhien jälkeen. Pääsiäisen aikana Lakkyn olo ei kohentunut, ja tarkempia tutkimuksia jatkettiin pieneläinklinikalla. Pulssi oli kovin alhainen, ja sydämen vajaatoiminta todettiin. Ultraäänitutkimusten analyysin jälkeen todettiin dilatoiva kardiomyopatia, DCM, jossa sydänlihaksen etenevä rappeuma johtaa sydämen vasemman kammion laajentumiseen ja pumppausvoiman pettämiseen. DCM:ä esiintyy tyypillisesti suurikokoisissa koiraroduissa, mikä puhuu perinnöllisyyden puolesta, mutta myös muita syitä sairauden puhkeamiseen tiedetään. Tällaisia voivat olla esim infektiosairaudet ja ruokinta (tauriinin puute). Mikä on syynä sairauden puhkeamiseen juuri Lakkyn kohdalla, on mahdotonta sanoa. Synnynnäinen sairaus se ei ole. Tutkimuksissa on todettu, etteivät kaikki geeniperimässään sairautta kantavat koirat siihen sairastu, joten sen puhkeamiseen vaikuttanevat ulkoisetkin tekijät. On myös mahdollista, että tilan aiheuttaa häiriö aivoissa, jotka eivät kykene lähettämään sydämelle oikeita signaaleja. Tämä voidaan todeta lääkekokeilulla, ja Lakkyn kohdalla tutkimukset ovat vielä kesken.

Summa on kuitenkin se, että DCM on vakava sairaus, jota ei voi parantaa. Diagnoosin saanut koira voi elää muutamasta kuukaudesta useaan vuoteen riippuen siitä, miten se vastaa hoitoon ja missä vaiheessa sairaus on todettu.

Tilanne on luonnollisesti hankala ja erittäin, erittäin surullinen. Lakky on kennelini helmi, yksi ehdottomasti hienoimmista kasvateistani. Se on fantastinen metsästyskoira ja tärkeä perheenjäsen, ja sellaisenaan tietysti korvaamaton. Olen satsannut Lakkyyn paljon ja iloinnut pentueesta, jonka isäksi se tuli kymmenen viikkoa sitten. Jos sairaudesta olisi ollut merkkejä aiemmin, en tietenkään olisi käyttänyt Lakkya jalostukseen. Mutta sen sydän tutkittiin ja terveeksi todettiin joulukuussa juuri ennen astutusta. 
Kuten ymmärrätte, eivät nämä ole helppoja asioita.
Itku-potku-raivarit tuntuvat tällä hetkellä houkuttelevilta, mutta ketäpä se auttaisi?

Koiria kasvattaessa on itsestään selvää, että vakavimpiakin sairauksia sattuu kohdalle. Sen tietävät kaikki vähän pidempään koirien parissa puuhailleet kasvattajat. Kasvattaja voi ja hänen tulee aina tehdä kaikkensa näiden kuoppien välttämiseksi, mutta luonto on aina, aina meitä mahtavampi.

Olen kaikkein eniten pahoillani Lakkyn perheen vuoksi. Toivon todella, että sen tila stabilisoituu lääkehoidon avulla, ja että se saa vielä monta hyvää vuotta yhdessä perheensä kanssa. Mutta sitä emme voi vielä tietää. Olen samaan aikaa surullinen ja iloinen siitä, että ehdin käyttää Lakkya jalostukseen. Surullinen, koska sairauden perinnöllisyys on mahdollista. Iloinen, koska pentue on tasainen ja hieno ja pennut vilkkaita ja ihania ilopillereitä. Vielä ne ovat nuoria ja terveitä - tulevaisuus näyttää, mitä se tuo tullessaan. Toivon että Lakkyn sisarusten ja pentujen omistajat pitävät koiriaan silmällä vielä vähän tarkemmin kuin aiemmin.

HUOM! Päivitys löytyy täältä.

EDIT: 

R.I.P Fatous Intensive Fauve Laki 01.09.2014-27.04.2019.


tisdag 9 april 2019

Hälsningar från ett zoo - Terveisiä eläintarhasta

Med nio livliga valpar och fyra vuxna hundar i huset blir det inte så mycket fritidsproblem. Tvättmaskinen går i ett och dagarna fylls med allt som hör till med en valpkull. Det vill säga bajstorkning och städning efter dessa nio små orkaner, som härjar vilt i vårt hem. Att tillbringa tid med valparna är väldigt, väldigt roligt, men också rätt så krävande - ett heltidsjobb, faktiskt.

Valparna är nu sju veckor gamla, och nästa vecka är det dags för de första att flytta till sina egna människor. Det är naturligtvis roligt, men för mig också vemodigt.
En av valparna från Eiras och Lakkys kull blir hemma, och det har varit otroligt svårt för mig att välja den här gången! Det är ju ett kärt besvär, och svårigheterna skvallrar bara om att kullen är mycket jämn, vilket jag får vara nöjd för. Valet är inte gjort ännu heller, men jag har i alla fall lyckats begränsa mig till två individer. Det är många saker som spelar in när jag väljer valp förhoppningsvis för kommande avel, men sista slutligen kan det vara väldigt små saker som avgör. Vi får se hur detta slutar!

Våren hade redan hunnit komma till ön och vi hann njuta av soliga dagar på gården med valparna. Men igår och i natt snöade det ordentligt, och tiden som valparna kan vara ute begränsades till några minuter per gång. De tycker om snön och busar gärna i den, men småttingar blir snabbt kalla och då är det bäst att skynda sig in i värmen. Nu hoppas vi på varmare väder mot slutet av veckan, så vi kan fortsätta med våra äventyr utomhus. Annars får jag väl börja sy om några gamla yllesockor till små hundtröjor för valparna...





Kun talossa on yhdeksän vilkasta pentua ja neljä aikuista koiraa, ei vapaa-ajanvieton kanssa ole ongelmia. Pesukone käy aamusta iltaan ja päivät täyttyvät kaikenlaisesta pentueisiin liittyvästä puuhasta. Eli kakan korjaamisesta ja näiden kodissamme villisti riehuvien yhdeksän hurrikaanin jälkien siivoamisesta. Pentujen kanssa ajan viettäminen on tietysti todella hauskaa, mutta myös varsin vaativaa - se käy ihan kokopäivätyöstä.

Pennut ovat nyt seitsemänviikkoisia, ja reilunv iikon kuluttua ensimmäiset muuttavat jo omien ihmistensä luokse. Se on hauskaa, mutta minulle myös haikeaa. 
Yksi Eiran ja Lakkyn pennuista jää kotiin, ja tällä kertaa pennun valitseminen on ollut todella vaikeaa! Valinta on tietysti mieluisa homma, ja valinnanvaikeudet kielivät ainoastaan siitä, että pentue on todella tasainen, mistä saan tietysti olla tyytyväinen. Valintaa en ole vieläkään onnistunut tekemään, mutta nyt olen ainakin onnistunut rajoittamaan sen kahden pennun välille. Monta asiaa painaa vaakakupissa kun valitsen pentua mahdollisesti tulevaa jalostusta varten, mutta lopulta hyvinkin pienet asiat saattavat ratkaista suuntaan tai toiseen. Saa nähdä mihin tässä päädytään!

Kevät oli jo ehtinyt saapua saarelle ja saimme nauttia aurinkoisista päivistä pihamaalla pentujen kanssa. Mutta eilen ja viime yönä satoi lunta oikein kunnolla, ja pentujen ulkoiluaika rajoittuu nyt muutamiin minuutteihin kerralla. Pennut pitävät lumessa peuhaamisesta, mutta pikkunaskalit kylmettyvät helposti, joten pienen leikkihetken jälkeen on parasta kiirehtiä lämpöön. Nyt toivomme että sää taas lämpenee loppuviikkoa kohti, että pääsemme jatkamaan seikkailuja ulkona. Muuten saan varmaankin alkaa ompelemaan pieniä nuttuja vanhoista villasukista...



lördag 30 mars 2019

Talk Talk

Jag älskar musik. Jag säger och känner ofta att det finns ingenting i universum som är finare än musik. Inte ens hundvalpar.
Förra gången jag hade en valpkull dog två av mina stora, stora ungdomsidoler, och kullen fick namn efter Bowies och Princes låtar. När Eiras och Lakkys kull var en vecka gammal, förlorade världen en till fantastisk musiker när Mark Hollis gick ur tiden. Han har påverkat och inspirerat flera musiker och har lämnat outplånliga spår i världen - och i mig. Därför fick Eiras kull Talk Talk-inspirerade namn. Alla de här namnen, de här låtarna och skivorna, har jätte stor betydelse för mig.
Och det har de här valparna också.


Rakastan musiikkia. Sanon ja tunnen usein, ettei universumissa ole mitään mahtavampaa kuin musiikki. Edes koiranpennut eivät yllä samalle tasolle.
Viimeksi kun kasvatin pentuetta, kuoli kaksi suuren suurta nuoruuteni idolia, ja pentue sai nimensä Bowien ja Princen laulujen mukaan. Kun Eiran ja Lakkyn pentue oli viikon vanha, menetti maailma fantastisen muusikon kun Mark Hollis poistui maailmasta. Hän on vaikuttanut ja innostanut useita muusikoita ja jättänyt lähtemättömät jälkensä maailmaan - ja minuun. Siksi Eiran pentue nimettiin Talk Talk-inspiraation mukaan. Kaikki nämä nimet, nämä kappaleet ja levyt, merkitsevät minulle todella paljon. 
Ja niin tekevät nämä pennutkin. 


Får jag presentera: Fatous Intesive Talk Talk-kull!
(Genom att klicka på namnen, får du fram musiken bakom namnet.)
Saanko esitellä: Fatous Intensive Talk Talk-pentue!
(Nimeä klikkaamalla saat esiin musiikin nimen takana.)


Fatous Intensive Happiness Is Easy

Fatous Intensive Spirit Of Eden

Fatous Intensive Time It's Time

Fatous Intensive Colour Of Spring

Fatous Intensive April Fifth

Fatous Intensive Inheritance




Havsbris - Merellisiä tuulia

Valparna har idag blivit id-märkta och fått sina kennelnamn. Alla valparna från Siiris och Brages kull kommer att segla ut till stora världen, och jag ville välja någonting "havsigt" så det hörs varifrån de kommer.


Pennut on tänään sirutettu ja ne ovat saaneet kennelnimensä. Kaikki Siirin ja Bragen pennut tulevat purjehtimaan kauas maailmalle, ja halusin nimetä ne merellisellä teemalla, josta niiden alkuperä kuuluu. 


Får jag presentera: Fatous Intensive havsbris-kull!
Saanko esitellä: Fatous Intensive merituuli-pentue!

Fatous Intensive Breeze

Fatous Intensive Gale

Fatous Intensive Zephyr

torsdag 14 mars 2019

Putte

Jag anser att grundpelaren till friskare ras är information och att vi, uppfödare och hundägare, öppet pratar om hundarnas hälsotillstånd. Som en led i detta, vill jag dela med mig Puttes berättelse.

För ett par veckor sedan fick jag veta att en av hanarna från Prince&Bowie-kullen, Fatous Intensive Modern Love aka Putte har haft beskymmer med ett av sina ben och varit haltande från och till efter jakt. Veterinärerna hittade inget fel, men eftersom problemet fortsatte blev han remitterad till en veterinär ortoped på fastlandet. Efter noggranna undersökningar konstaterades ett sällsynt fel i ena bakbenet och diagnosen på engelska blev damage to the extensor retinaculum leading to dorsal displacement of the extensor mechanism. Det betyder lite enkelt förklarat, att det från hans ben fattas "ett rör" som skyddar senorna i benet. Detta gör att senorna hoppar ur sin plats vid ansträngning och orsakar smärta. Det har visat sig att smärtlindrande relaxanter hjälper honom, så tills vidare är planen att han får det under jaktsäsongen och man arbetar med att förstärka musklerna i benen. Om inte detta hjälper, kan en operation komma till fråga senare.
När Putte blev undersökt för den här problematiken, fick han en krampanfall och senare en till. Han undersöktes ytterligare och prostata-problem uppdagades. Enligt veterinären berodde krampanfallen på hans obekvema tillstånd, smärta och den stressiga situationen med veterinärundersökningar, och nu hoppas jag verkligen att det är så och att den problematiken inte förvärras. Putte får nu medicin mot prostataproblemet och kommer så småningom att kastreras.

Problemet med hans ben är enligt ortopeden "otur" och med största sannorlighet inte ärftliga. Med krampanfallen får vi bara vänta och se, nu har situationen varit lugn. Mig veterligen finns det inga planer på att använda hans kullsyskon i avel, men skulle det finnas så skulle jag avråda från det. Siiri och Lakky, som jag båda just hann använda i avel, är halvsyskon från mammas sida till Putte. Hur det blir med vidare avel med dom får jag fundera på.

Jag önskar att alla ni som har hundar från Prince&Bowie-kullen sätter den här informationen bakom örat och naturligtvis hoppas jag att ni hör av er om någon annan har motsvarande, eller några andra, hälsoproblem. Det är väldigt ledsamt, men så här är det: det finns inga hälsogarantier, varken för hundar eller några andra djur. Jag vill tacka Puttes ägare för att de har gjort allt de kan för honom, och hoppas verkligen att beskymren slutar här.


Mielestäni peruspilari rodun terveyden eteen tehtävässä työssä on informaation jakaminen ja se, että me kasvattajat ja myös koiranomistajat avoimesti kerromme koirien terveydentilasta. Tähän liittyen haluan jakaa kanssanne Puten tarinan.

Pari viikkoa sitten sain tietää että yksi kasvateistani, Fatous Intensive Modern Love eli Putte on kärsinyt kivuista ja ontunut toista takajalkaansa metsästysreissujen jälkeen. Eläinlääkärit eivät löytäneet Putesta mitään vikaa, mutta koska ongelma jatkui sai se lähetteen eläinlääkäri ortopedille mantereelle. Huolellisten tutkimusten jälkeen todettiin Putella olevan harvinaisempi vika toisessa takajalassa, ja diagnoosi englanniksi kuuluu damage to the extensor retinaculum leading to dorsal displacement of the extensor mechanism. Yksinkertaistettuna tämä tarkoittaa sitä, että Puten jalasta puuttuu putki tai kalvo joka suojaa jänteitä. Kalvon puuttumisen vuoksi jänteet pompahtavat paikoiltaan ja aiheuttavat kipua jalassa. Käytäntö on näyttänyt että lihasta rentouttavat kipulääkkeet ovat auttaneet Puttea, ja hoidoksi määrättiinkin nyt niitä metsästyskauden ajaksi. Myös lihaskuntoa pyritään parantamaan. Mikäli tämä ei riitä, on mahdollista että Putte leikataan myöhemmin.
Kun Puttea tutkittiin tämän jalkaongelman vuoksi, sai se kaksi kouristuskohtausta. Eläinlääkäri totesi Putella olevan myös prostatavaivoja. Hänen mukaansa kohtaukset johtuivat kivusta ja prostatavaivojen aiheuttamasta epämukavuudesta sekä tutkimustilanteen tuomasta stressistä. Nyt toivon todellakin että asia on niin, eikä enempiä kohtauksia tule. Putte saa nyt lääkitystä vaivoihinsa ja tullaan kastroimaan lähiaikoina.

Puten jalkaongelma on ortopedin mukaan "huonoa tuuria" eikä luultavimmin perinnöllinen vaiva. Kouristuskohtausten suhteen voimme vain odottaa ja katsoa, toistaiseksi tilanne on ollut rauhallinen. Tietääkseni ei Putten sisaruksia olla käyttämässä jalostukseen, mutta jos jollakin sellaisia suunnitelmia on, kehoittaisin miettimään uudestaan. Siiri ja Lakky, joita juuri ehdin käyttää jalostukseen, ovat Putelle sisaruspuolia äidin puolelta. Niiden mahdollista tulevaisuuden jalostuskäyttöä saan miettiä myöhemmin. 

Toivon että te, joilla on koira Prince&Bowie-pentueesta laitatte tämän tiedon korvan taakse. Luonnollisesti toivon myös, että ilmoitatte minulle jos jollakin koirista ilmenee samankaltaisia tai jotain muita terveysongelmia. Tämä on surullista, mutta niinhän se on ettei terveystakeita ole olemassa sen enempää koirille kuin muillekaan eläimille. Haluan myös kiittää Puten omistajia siitä, että he tekevät kaikkensa Puten eteen ja toivon että huolet sen osalta nyt riittävät. 

söndag 10 mars 2019

Livet i en kappsäck - Elämä matkalaukussa

När matte städar valplådorna får vi allt snällt ligga och vänta i en kappsäck! 

Kun matte siivoaa pentulaatikot, saamme makoilla odottamassa matkalaukussa! 















tisdag 5 mars 2019

Andra veckan - Toinen viikko

Plötsligt en dag händer det: på morgonen ligger det några ålande småvalpar i lådan, och på eftermiddagen går de omkring och meddelar högljudd till sin mamma att mjölkserveringen är för gles. Ögonen börjar se bättre och bättre och även öronen har öppnat sig. Klorna har blivit klippta redan ett par gånger. Bara om någon dag blir valplådan för trång och det blir dags att utforska valprummet.

Nedan följer lite bilder från valparnas andra vecka - fem första Siiris valpar, resten Eiras.


Yhtäkkiä se vain tapahtuu: aamulla pentulaatikossa ryömii muutama pikkuinen pallero, mutta iltapäivällä sieltä löytyy ympäriinsä hoipertelevia pikkukoiria jotka kovaäänisesti ilmoittavat emolleen että maitotarjoilu on liian harvaa. Silmät näkevät tarkemmin ja paremmin päivä päivältä ja korvatkin ovat nyt auenneet. Kynnetkin on leikattu jo pariin otteeseen. Muutaman päivän kuluttua pentulaatikko käy liian ahtaaksi ja on aika lähteä tutkimusmatkalle pentuhuoneeseen.

Alla muutama kuva pentujen toiselta viikolta - viisi ensimmäistä Siirin pennuista, loput Eiran.














Vårens nyheter - Keväisiä uutisia

 Våren, fantastiska våren! Soliga dagar, blåsiga dagar, yvigt snöfall, blåsippor, myror och fjärilar. Tranorna och lärkorna kom för några ve...