Tant Elsa - Elsa-täti

Under hela Ansas förlossning satt Tant Elsa utanför dörren och bevakade. Det gjorde hon hela följande dag också. Ända tills Ansa på tredje dagen tyckte, att Elsa nog får vänta med att säga hej till de små.

Elsa, min mans hund från början, är orsaken till att jag skaffade mig en fauve. Hon har gjort ett digert karriär som jakthund, arbetat även inom äldreomsorgen i ett demensboende, varit med och uppfostrat ett gäng parson-valpar och i senare år även en afrikansk gråpapegoja. Hon är Peggy Sues bästa vän, oendligt snäll, rätt så envis, bottenlös när det gäller mat, ganska så söt, har dåligt andedräkt och vill pussa en lite i smyg. Hon har hjärtfel och tandproblem, men ack så älskad liten skrutt. Det BÄSTA hon vet är att jaga, eller att äta. Däremellan att ligga på mattes dyna.

Grattis vår Tant Elsa, 9 år idag!

Elsa-täti istui oven takana vahdissa koko Ansan synnytyksen ajan. Ja koko seuraavan päivän. Ja vielä kolmannenkin, kunnes Ansa ilmoitti, että Elsa saa luvan odottaa pentujen luona vierailua hiukan pidempään.

Elsa, alunperin mieheni koira, on syy siihen, että hankin itselleni bretagnenbassetin. Elsa on tehnyt pitkän uran metsästyskoirana, työskennellyt vanhustenhuollossa dementiaosastolla, osallistunut muutamankin parson-pennun ja sittemmin yhden afrikkalaisen harmaapapukaijankin kasvatukseen. Elsa on Peggy Suen paras ystävä, loputtoman kiltti, varsin itsepäinen, pohjaton mitä ruokaan tulee, aika söpö, sen hengitys haiskahtaa välillä aikamoisesti ja se haluaa pussata muita hiukan salaa. Elsalla on sydänvika ja hammasongelmia, mutta voi miten rakastettu höpsö! PARASTA Elsa-tädin mielestä on metsästys, ja syöminen. Siinä välissä matten tyynyllä nukkuminen.

Paljon onnea Elsa-täti, 9 vuotta tänään!