torsdag 6 november 2014

Snö! - Lunta!

Valparna har fått känna på snö för första gången idag. Intressant, men kallt, tyckte de. Och jag sitter här och funderar hur jag skulle kunna knåpa ihop en jacka eller ylletröja till alla fem, som ännu bor kvar hemma.

Fem, ja. Att skicka en valp iväg i åtta veckors åldern kan kännas lite tidigt. Men redan vid nio, och allra senast tio veckors åldern är det nog dags! Det börjar bli en utmaning att leva vanligt vardagsliv med dessa fem. De börjar visserligen förstå, att det är bäst att kissa och bajsa utomhus, men det är sällan alla fem behöver göra det samtidigt. Att försöka få ut alla fem i rätt tid är inte bara en utmaning, det är också heltidsjobb. Och när man jobbar en del av dagen och valparna är ensamma hemma och slipper inte ut, så ser det ut som.. ja, ni förstår. Nåh, detta är ju bara en kort period, snart är det bara en kvar. Då blir det minsann hårdträning på rumsrenhet och allt annat som hör ett litet hundliv till!
Tills dess tvättar vi golven tre gånger om dagen, och håller på att göra rekord i användning av tidningspapper och hushållspapper. Undrar om man kunde ha tatuerad "Sponsored by Serla" i valparnas öron..? ;-)

Valparnas personlighet börjar komma fram mera och mera, och det är nog inte bara en eller två av dom jag gärna skulle ha kvar. Så nöjd med denna kull, så fina små liv!

Opri och snön. - Opri ja lumi.



Pennut ovat tänään saaneet ensi kertaa tutustua lumeen. Kiinnostavaa, mutta kylmää! Istunkin nyt täällä ja mietin, miten saisin kyhättyä kokoon takin tai villapaidan kaikille viidelle vielä kotona olevalle.

Viidelle, niinpä. Pienen kahdeksanviikkoisen pennun maailmalle lähettäminen voi tuntua aikaiselta, mutta yhdeksän- ja viimeistään kymmenviikkoisen on jo aika muuttaa! Tavallisen arkielämän eläminen näiden viiden kanssa alkaa tuntua haastavalta. Pennut ovat tosin alkaneet ymmärtämään, että tarpeet on parasta tehdä pihamaalle, mutta että kaikkien viiden hätä sattuisi samaan aikaan, on harvinaista. Niiden ulkoilutus oikeaan aikaan ei ole pelkästään haaste, se on myös kokopäivätyö. Ja kun ansiotyö vie osan päivästä, jolloin pennut viettävät aikaa yksin omassa huoneessaan, näyttää se sen jälkeen... Ymmärrätte varmaan. Noh, tämä on vain lyhyt aika elämästä, pian pentuja on vain yksi jäljellä. Ja silloin alkavatkin kovat treenit sisäsiisteyden ja muiden pikkukoiran elämässä tärkeiden asioiden oppimiseksi!
Sitä odottaessa pesemme lattiat kolmesti päivässä, ja teemme ennätyksen sanomalehtipaperin ja talouspaperin käytössä. Olisikohan koirien korviin voinut tatuoida "Sponsored by Serla"..? ;-)

Pentujen persoonalliset piirteet alkavat tulla esiin enemmän ja enemmän. Olen niin tyytyväinen tähän pentueeseen! Niin hienoja pikkukoiria!



Opris photo/Oprin kuva Kirsi-Kaisa L. Kiitos tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar